En Himmelsblå Drog. 27 september. (MalmöFF)

Då var det konfirmerat och klart. MFF är Svenska Mästare igen.

Inget nytt egentligen. I augusti och i september grundlade klubben seriesegern med att piska upp AIK, IFK Göteborg, Elfsborg, samt vinna Skånederbyt mot Helsingborg. I oktober smiskades ”svenska mästarna” IFK Norrköping upp på sin hemmaplan, dessutom. En rad av matcher som visade hur och var svensk klubbfotboll är bäst 2016.

MFF har genomgått diverse förändringar i säsong, blivit av med spelare som satte jaget före laget och fått rotera en del viktiga spelare i svåra situationer. Till slut föll allt på plats och ett bättre MFF steg fram i ljuset från Champions League skuggorna. Femte plats- laget, den tråkiga tunga sura pråmen byttes ut mot ett självklart flaggskepp för svensk fotboll.

Allan Kuhn har gjort ett bra jobb med truppen. Spelet har blivit bättre och även om en och annan plump, typ fel taktik mot Östersund, slunkit in är det av misstagen smarta människor lär. Kuhn verkar absolut kunna räknas in där. Cupspelet måste dock förbättras till nästa år. Det var INTE bra. Nog om det. Jag ser att spelet har blivit mer varierat beroende på motstånd och plats. Variation har blivit ett signum.

Självklart är inte alla lagledningar eller trupper fyllda av fantastiska utövare bara för att de vinner SM-guld. Det finns en övertro på att det är så. Framförallt bland MFF- supportrar. Det är bara att ta fram listor på ledare & spelare som vunnit SM-guld och förfasas. Det är inte ovanligt med individer som slunkit in på ett bananskal och fått titeln Svensk Mästare i fotboll genom åren. Något att ta med sig i tankarna.

Sportchefen bör göra en värdering av truppen och förbättra genom att ta in och sparka ut. Jag ser framemot att följa denna karusellen i den skånska vintern.

– Först ska helst HIF försvinna ur Allsvenskan utan att passera kval. Det hade gjort säsongen klassisk.

 

 

En Himmelsblå Drog. 24 oktober. (MalmöFF)

Saker man ser direkt vid åsynen av de taktiska tavlorna innan match kan vara väldigt avgörande. Åsynen av Östersunds 3-4-3 mot MFFs 4-4-2 med inåtfotade yttrar var en sådan känslan som kom var att – det var att vara beredd på allt. Om en sådan match ska vinnas måste en sådan avvaktande taktik genomföras med mycket aggressivitet och fria ytor för passningar. Säg så här; om laget är passivt och slänger bort bollen på närmsta motståndarben går det åt helsefyr.

Östersund spelar fotboll. Snabbt och genomtänkt. Kan vara förstörande när de behöver och mjuka när de behöver. Självklart är de som nya i serien lite ojämna. Det håller inte hela vägen. Alltid. De lagar sina misstag väldigt bra. Kort sagt, i lördags spelade Östersund den fotboll MalmöFF ska göra.

Vår vardag är fylld av fantastiska duos. Drutten & Jena, Björn & Benny, Bruce & Big Man, ja ni vet. Malmö FF har dock två duos som inte är fantastiska.Kari & Rasmus samt Lewicki & Adu. Dessa par fungerar inte ihop. Kolla siffrorna eller bara titta på matchen så är det omöjligt att missa. I lördags var det förhoppningsvis sista gången de spelade ihop, jag hoppas på en förändring framöver.

Men MFF leder ju serien, ska bara avgöra nu? – Jovisst. Men det laget som spelade mot Östersund är inte det som spelat MFF i serieledning. Detta laget var ett hopplock av de som blev kvar. De andra. Ihop fanns ingen energi eller kunnande. MFFs bästa lag skulle också satt minst 3 bollar på detta sorgliga urval.

Jag tillhör dom som inte tror att det blir bättre av att viss spelare går ut i media och ”rasar” över matchen. Peka fingrar och därmed bara öka på eländet gör inget bättre. Bättre då att se framemot och visa positivt ledarskap. MFF har sen förra sommaren haft svårt mot sämre lag i Sverige och många gånger gjort riktigt usla matcher i dessa sammanhang. De spelarna som kom in förra sommaren i föreningen är den röda tråden. Bara säger, det.

MFF har ingen guldfrossa eller dålig inställning. De hade värdelös taktik, fel spelare friska och fel ledare på planen. Därför fick Östersund spela sin match i lördags och MFF vara ruffiga, dåliga förlorare statister inför 20000 supportrar. Så är det ibland, det är bara livet.

 

One more cup of coffee.

Problemet, om det nu finns något, med Bob Dylan & Nobelpriset är att pristagaren lever i en annan färg och form. Det som okunniga personer yttrar sig om i media angående s.k artighet m.m är annorlunda i en värld som omges av ”Bob Rules”. Dessa regler som finns där av orsaker, över 50 år i världens spotlights gör dig annorlunda. Sånt är livet.

Jag har varit nära Dylan en gång. Extremt nära. På färjan Puttgarden – Rödby sommaren 91. Jag och en kompis var i stort sett ensamma på båten med Bob och hans inre crew. I kön till maten stod jag bredvid Boben. Ingen kan servera sig kaffe med mjölk som His Bobness. När de hade gått ner till turnébussen frågade vännen mig om jag ville ha Bob’s kaffekopp.

Jag tackade nej och lät honom ta servisen.

Det är det enda beslut i mitt liv jag ångrar.
Dag & natt. Natt & dag.

Nåväl. Till mediatramset kring Dylan dessa dagar. – Om du inget vet, inget kan om en fråga. Yttra dig inte i ämnet med patos. Det är mitt råd till alla de som nu ska ut och peka finger och berätta för Bob hur han minnsann ska uppföra sig.

Låt Bob vara Bob.

– som jag och vännen lät honom vara den där natten i TyskDanska vatten. Då får vi dödliga i alla fall chansen att bära iväg en av vår tids största konstnärers kaffesump.

En Himmelsblå Drog. 17 oktober. (MalmöFF)

Röd oktober.

Typ, ungefär. Malmö FFs konfirmation av positionen som bästa lag i Sverige 2016 blev väl ingen sprakande fotbollsfest direkt men ett fantastiskt bra sätt att visa att om.vi-behöver-spela- grisfotboll & möta-oss- till-en-vinst- kan-vi- det. För detta vare en lagledningsseger. Ett minutiöst drillande i icke-spelandets taktik. De gula korten fladdrade och frisparkarna kom – som i matchplanen. Bra jobbat. Pågar & drular på bänken.

MFF ska nu jogga sig klara för Guld på riktigt. Det blir nog mer grannlåt i de matcherna än mot Norrköping. Nu kan det bara bli fest framöver, vilket är att se framemot. Några fina vinster mot lag i bottenskrapet och säsongen är väldigt lyckad. Vilket efter de katastrofala insatserna i Svenska Cupen inte var helt självklart betyg. Kuhn har vunnit en seger. Han har jobbat utomordentligt med laget och de olika scenariorna inför match senare månaderna.

Vad framtiden ger är ovisst. Ett år med serieframgång innebär inte automatiskt cupframgång året efter, – fråga bara IFK Norrköping. Spela serie och ta de poäng som behövs match efter match är annorlunda än 90 minuter som bestämmer allt. 2017 ska bli kul men är också orolig. Det är lätt att gå bort sig.

En Himmelsblå Drog. 3 september. (MalmöFF)

Så var vi där igen.

Det ser ut som Malmö FF står som seriesegrare 2016. Självklart kan det gå annorlunda men något inom mig säger att det är klart. Barnsliga människor kallar sådana här analyser ”jinx” -låter som en energidryck i mina öron, andra mer mogna erfarna följare av Allsvenskan nickar i bifall, bara. Poängen i serien talar sitt språk. MFF är klart.

Hur MFF kom hit är en intressant historia, Åges kollaps i serien förra hösten, Kuhns kollaps i cupfinalen har på sina sätt bäddat för detta läge. När laget inte kunde underprestera mer tog de sig samman och truppens styrka gav utslag. Det är svårt att hitta ett enskilt läge att peka på men visst spelade förändringarna i truppen in. Att Örnen & Molins försvann gav signaler om att inget är som förr i MFF. Det är förändring i luften.

Det går att säga att truppen numera är en köpeköttsgryta. Jag har inga problem med att räkna ut det. Visst, det finns egna spelare i stuvningen. Räknas återvändare är det tom fler myror än elefanter, räknar man dock det som inköpta etablerade spelare i landslagsklass är MFF 2016 så bra det går att bli i Allsvenskan. Vi kan inte köpa bättre spelare till Sverige. Inte heller vara med och bjuda över typ Palermo eller Bristol City när det kommer till personliga kontrakt. Det är kört. Så detta är toppen på toppen i närningskedjan. Logiskt då att klubben vinner serien. Det är som det ska vara.

Igårkväll utbröt skadeglädje extas på nätet över IFK Norrköpings 6-0 förlust mot AIK. I det korta är det helt ok. En spontan känsla som det går att stå emot. I det långa loppet, säg över 5 år kanske inte helt bra. AIK lär komma 2a i år och bli väldigt mycket bättre till bara 2017. Norling & Co har vind i seglen och de kan också skapa resurser i klubben. Värvningar har blivit bättre & bättre, talanger skarpa och nu lär även pengar rulla in på försäljningar. Stockholm är attraktivt och de har visat hur det går att värva dit på senare tid. AIK är MFFs farligaste konkurrent på sikt i Sverige och alla de som jublade över steget de tog i går kanske inte kommer vara så glada 2020? Vem vet.

Inte du eller jag, ännu. Men det är en logisk gissning att Solna- klubben går bättre tider till mötes framöver. MFF behöver svara upp. Att Pawel Cibicki fått förlängt kontrakt ser jag som ett sådant svar. Ett utmärkt sådant. CL-satsning nästa år och då behövs alla spelartyper.

En sista tanke om vad hösten 2016 innebär för MalmöFF går till det märkliga i att Allsvenskan är i kris vad det gäller publik & sexighet ute i landet men i Malmö har det varit full rulle i stort sett hela året. Faktiskt är Stadions kapacitet i stort fylld. MFF kan inte dra mer publik än nu – jo, såklart helt fullt, hela tiden men i praktiken är snittet vad det går att komma upp i. Det sätter ju faktiskt vissa gränser för klubben. Ett lyxproblem för framtiden. Faktiskt.