DreamTeam (EURO 2012)

Mitt DreamTeam för EURO 2012:

 

Buffon

 

Arbeloa, Pepe, Pique, Coentrao

 

Silva, Xabi Alonso, Marchisio, Iniesta

 

Balotelli, C Ronaldo

 

Reserver: Hart, Agger, Debuchy, Gerrard, Dzagoev, Mandzukic

Fem saker att lära sig av Tyskland vs Italien (EURO 2012)

– Tyskland vann bollinnehav överlägset, vann 15-10 i målchanser, 8-5 gick på mål, bollen befann sig mest på Italiens defensiva mittfält. Att förstå: spela grisfotboll bakåt, ha tur med handsregeln i eget straffområde och kontra in två snabba mål räcker för att vinna en match i EM, även en semifinal. Det nya Italien spelar misstänkt likt det gamla.

– Mario Gomez, är inte de stora matchernas man – Mario Balotelli är.

– Löw lär ha gjort sin sista landskamp. Han var under press innan från tysk press, uppdraget var solklart – att vinna EURO 2012. Istället blev det uttåg redan i semifinalen. Han lär bli het på marknaden.

– 4ans ”Studio Italia” var lite mer gömd under soffkuddarna denna afton.

–  England kanske inte var så dåliga mot Italien?

Ärlighet Respekt Kärlek (EURO 2012)

Arne Hegerfors!

Där satt man uppe och led av ett Real Madrid-derby kallat för semifinal i EURO 2012, undrade varför? Vad gjorde att man satt kvar? Antagligen, vana i kombination med leda.

Då efter 120 minuter och s.k straffdrama började SVT summera EM, det var ju deras sista sändningsdag. Zlatan – mål, Svenska Fans och annat väntat gled förbi, slentrianmässigt.

Hegerfors fick så ordet – och världen stannade – hans val var ”en ung engelsk grabb på 22 år som avgjorde en EM-match med ett drömmål”.  Welbecks 3-2 mål mot Sverige. Långt innan hejarklackhybrisTV presenterade sitt fula tryne var det så här journalister jobbade, med ärlighet, respekt & kärlek. Där satt en strax 70-åring , räddad från döden av försynen och ställde allting rätt. Bugar för en bättre motståndare, visar att vi ska vara glada för sportens magi – inte vara ledsna för att vår nationalhybris som bröts sönder i småbitar. Genialiteten kommer i slutorden – ”tänk om det varit en ung svensk som gjort på detta sättet, så vi  hade hyllat detta mål då”. Hegerfors får alla tittare att tänka  till en sekund, reflektera över hur vi beter oss i klapphattarna, -ger oss perspektiv. Tack Arne Hegerfors!

1992 fick Hegerfors stora journalistpriset. Kan man få det två gånger? Om svaret är ja – så vet jag hur min nominering skulle se ut detta år.

I Härenstam/ Strömberg har SVT en modern version av Arne & Ankan. Härenstam ska dock lära sig att inte slänga in fakta om lag, spelare, ledare, publik eller stadion mitt i spelsekvenser. Det är mer förvirrande för oss hemma i soffan än bra upplysande fakta. Ett bra initiativ men om det kommer in fel i händelserna blir det nästan parodiskt. Nu är dock detta par inte svensk TVs bästa just nu, jag håller Jadelind/ Andersson som snäppet vassare då de kan använda bildens rytm i samklang med spelets rytm perfekt.

Jag var inte nöjd med SVTs biokoncept. Ingen bra idé och experter funkade inte i den miljön. Inbjuden publik- nej tack. Dessutom blir man påmind om tidens tecken, på 1970-talet var påhittad arbetarklass bakgrund innegrejen , i dessa dagar är det påhittad invandrarbakgrund som är på modet. Att se helt vanliga svenskar stå med ansiktsmålningar och främmande landslagströjor och leka ”fans” till dessa lag med en analysnivå som är på dagisnivå är bara smärtsamt. Varför inte intervjua experter från dessa länder nere i Polen/Ukraina istället ihop med Strömberg?

En liten tanke- OS turneringen i fotboll kommer bli något alldeles extra denna sommar. På många sätt extremt sevärd, kan slå EURO 2012 på alla sätt! Jag  hoppas att svenska tittare väljer att även se på herrarnas övningar i världens bästa sport, trots att vi inte har ett lag med.- Och varför har vi inte det? Kan någon ansvarig på SvFF komma ut och berätta varför?

Fem saker att lära av Portugal vs Spanien (EURO 2012)

– att när man tänker; äntligen anfallsfotboll när det ska bli straffar är det kris i elitvärldsfotbollen

– att spelare på denna nivå kan ha fruktansvärt dålig balans, dvs de ramlar för absolut ingenting

– att domaren i en semifinal i EM kan vara på allsvensk nivå..

–  att fotbollen bör skaffa en ”hesa Fredrik signal” så att publiken vaknar till straffarna

–  att när man undrar om de ska försöka passa in straffarna i mål istället för att skjuta, har man sett för mycket strandraggarderby.

El Kabir – vad tycker du?

Moestafa El Kabir, snart himmelsblå?

Moestaffa El Kabir pekas ut på twitter som ”under förhandling” med Malmö FF.

Media har flera gånger rapporterat att det har varit intresse från bägge parter genom de senaste säsongerna för en övergång. Mjällbys erkänt målfarlige anfallare har presenterat sig för svenska fotbollsfans och MFF-fans i synnerhet. 15 mål på 33 matcher varav ett och annat har ramlat in mot MFF. En väldigt snabb och sylvass avslutare med stor potential. Kort 1.76 lång – 23 år. Låter fantastiskt på papper.

Nu sägs att även Dynamo Kiev ska finans med på ett hörn.. ja, vill den unge mannen byta ner sig – så gör det.  En spelare med ambition väljer ju MFF alla dagar istället för Ukraina. Ska man gå till någon klubb där är det ju bara Shaktar Donetsk som gäller..

Men visst har El Kabir en baksida – det är mycket skador & diverse färger på hans kortlek genom hans korta karriär. Igår kallade jag honom Allsvenskans Mario Balotelli, i något sammanhang. Ja, de två har likheter på många sätt. Om spelaren kommer rätt in i laget fotbollsmässigt (dvs får rätt sorts bollar..) och socialt (anpassar sig till staden & laget Malmö) kan detta bli hur kul som helst. En riktigt stor biljettförsäljare också.. Inte helt fel!  Det kan å andra sidan bli en historisk flopp med total katastrof. I Cagliari började allt fantastiskt, inhopp i premiären borta mot Roma och Mål! Sen blev det sex matcher till och inget alls. Efter lånetiden sändes han hem till Mjällby. Om uppgifterna stämmer – att MFF förhandlar med El Kabir är jag orolig för att det är ett gigantiskt vågspel som blir riktigt jobbigt om det går fel. Samtidigt är jag glad för att klubben visar ambition och verkar ha en plan för att förstärka ett redan mycket sevärt & framgångsrikt lag.

 

El Kabir – jublar snart på en stadion nära dig?

Framtiden för fyrafyraettett – påverka!

Moraliska finalen? (EURO 2012)

Så då var det tid igen- semifinalerna närmar sig i EURO 2012. Redan nu har snacket satt igång om vilken av matcherna som är den moraliska finalen, många verkar ha fått för sig att Tyskland vs Italien är matchen med stort M. Varför? Kan det vara 4ans propagandasändning igår som var 4½ timme hjärntvätt om att stå och gå fotbollens mästare Italien är världens mitt?

Ser man på UEFAs rankning av spelarna så här långt får man följande lag: (4-5-1)

Buffon

Arbeloa, Pepe, Pique, Coentrao

Silva, Marchisio, Busquets, Xabi Alonso, Iniesta

C Ronaldo

– alltså i stort sett bara spelare från Spanien & Portugal.

Den moraliska finalen är Portugal vs Spanien derbyt- inget annat!

Oprofessionell (EURO 2012)

TV-bevakningen här hemma under detta EM har lämnat en del övrigt att önska många gånger – SVTs ”bio” med pajasnivå på analyserna är kanske det mest iögonfallande. Det är bara att konstatera att fram tills igår hade 4an gjort ett bättre jobb, bra personal och bra tänk i sina olika inslag. Den tunna linje som går ifrån att vara snabba och bra till att vara snabb och banala överskreds dock med råge i bevakningen av Italien vs England. Inte bara var man partiska – att England hade den ofina bedriften att besegra SVFFs utsända under gruppspelet skulle tydligen hämnas denna kväll. Big Time.

9-6 i chanser till Italien i kanalens egna sammandrag – ändå anses Italien helt överlägsna. Den s.k experten Henke Larsson kunde inte förmå sig att hitta något alls positivt att säga om Hodgsons lag. Man glömde också att redovisa de 2 straffarna som Terry inte fick – som dock var solklara i repriserna. Ingen påpekade att England var det lag som höll sin spelidé och att lagledningen lyckades med att ändra matchbilden med sina två byten. Helt dödstyst om detta faktum.

England föll på att deras yttrar inte fungerade – man föll i en väldigt jämn match där vilket lag som helst kunde vunnit. Man bytte chanser och situationer. England höll sin matchplan till 100%, vilket inte kan sägas om Italien som mest var ett katastrofalt virrvarr med spelare som sparkade snett framåt eller spelade våldsfotboll bakåt. Spelare efter spelare som behandlade fotbollen som en basketboll med fötterna hyllades bara för att det gjordes i det blå laget.

Sades det något om detta i 4ans ”Studio Italia”? Nej, det var dödstyst. England skulle straffas för Hamréns oduglighet istället. Viasat har ju Premier Legue rättigheterna också.. 4an med sin syster Canal + sänder Serie A. Behövs det sägas mer? Ynkedomsjournalistisk. Direkt skamlig.

Det var inte bara partiskt- man verkade vara rätt långt från sanningen också. En reporter stod i Rom och yrade om att ”alla bara ville äta pizza och ingen var intresserad av matchen” – ett torg med storbildsTV och folkfest efterlystes. Ja, på SkyNews hade man hittat detta torg med 3000 firande människor. Man ser vad man vill se. Lundh & Ekwall stod och jämrade sig över att deras festvänner i Camp Sweden var hemresta. Ja, att se fullbultarna i klapphattar rangla runt och höra dem utstöta sludder ramsor i drängfyllan var ju väldigt saknat av den civiliserade delen av TV-tittarna?

Nej, det går tydligen inte att hålla ihop hejarklacksTV för 4an- har svårt att tro att likande övertramp i journalistiken hade kunnat hända på SVT. Trots sin sämre grundtanke håller man i alla fall hårt på journalistikens grundregler , redovisandet av fakta och saklighet. Det är gott nog vissa gånger. Att uppträda som en lynchmobb som ska hämnas en 2-3 förlust hade man aldrig nedlåtit sig till.

Alla mot alla (EURO 2012)

Den 18e juni 2006 var jag i Leipzig, såg Frankrike möta SydKorea i fotbolls-VMs grupprunda. De franska fansen fyllde det stora Zentralstadion med sin sång ”adieu Les Bleus” den kvällen- missnöjet med Henry & Zidane var enormt. Lata divor som bara rörde på benen när de hamnade i TV kamerornas vinkel. Uppvärmningen mellan de två lagen var klassisk – SydKorea kommer in tillsammans i grupp, stannar och bugar för publiken innan de startar övningarna, vilka de gör med 100%s intensitet – divorna från Frankrike kommer in i smågrupper, gör motvilligt lite jogg och passar, någon har hörlurar på.. Matchen slutar till slut 1-1 och i stort sett hela publiken sjunger med i den hånfulla sången till de franska divorna. Ingen kan denna kväll drömma om att fransmännen ska ta sig till final i turneringen.

I EURO 2012 såg det franska spelet lika lojt och dött ut. Laget spelar ett fint spel men inget som får en att ringa en kompis. Matchen mot Sverige visade på svagheterna, en offensiv som helt enkelt inte håller i test. Benzema var iskall, på ett dåligt sätt. Nasri & Ribery verkade inte vilja känna varandra. I försvaret fick Mexes visa sin klumpighet inför mångmiljonpublken. Ett lag som inte har symetri. Hybris, dålig kommunikation i kropps & även, antagligen i det verbala språket satte ner Frankrikes förmåga flera steg. Ett alla mot alla spel istället för starka tillsammans. Den moderna fotbollens fula ansikte. Divor som bara kan arbeta när de vill eller känner doften av de stora klubbägarnas checkhäften.

Samtidigt – vi i Sverige har ett föråldrat, bonde kvar i byn, inställning till vårt landslag. Alla förväntas lägga ära & pengar åt sidan och kämpa rumpan av sig för en gul tröja. Naivt, ja visst. Samtidigt är det lite charmigt. När Ribery vägrar släppa bollen i tid, suckar vi om diva och glömmer att Anders Svensson gör samma sak fast pga bristande spelförståelse. De gör samma sak med bollen, fast av olika orsaker och vi dömer dem olika. I vår mentala bondby, är det fint att inte kunna spela men ha rätt inställning- fult att inte kunna spela pga fel inställning till sitt landslagsuppdrag. Fast.. Frankrike har vunnit både EM & VM.. i modern tid. Vi har – kvalat in till slutspel. Där är skillnaden, kära vänner. Man kommer bara så långt på att springa runt och kämpa- ska man vinna något måste kunnandet finnas också.

Spanien har haft världens mest dysfunktionella landslag ända fram tills man äntligen fick ordning på balansen mellan klubb & landslag för inte allt för länge sedan. Nu dominerar man båda kategorierna. Det är ovanligt men det går. I länder med svaga klubblag internationellt (ex; Sverige, Tyskland) blir landslagen främsta prioritet , när det är tvärtom blir landslagen svaga (ex; England) men.. Frankrike då? Inga starka klubblag internationellt och svagt landslag numera- vilket nog handlar om att det finns en hybris, mättnad istället för momentum och ära som i Spanien just nu. Det är bara frågan om hur länge spanjorerna håller kvar hungern efter framgång, tills de faller tillbaka i kaos likt fransmännen. För dagen kommer då Spaniens stjärnor kommer hålla bollen för länge och slåss i duschen..

Fotbollsvärlden är stor nog för landslag och klubblag, men räcker spelarna till? Kanske man ska bygga landslagen likt klubbar med spelare som kanske inte är landets bästa på varje position utan kan arbeta tillsammans. Frankrike i sin storhetstid gjorde så, Ginola & ett antal spelare nekades landslag och man byggde på Zidane & Henry istället. En framgångssaga. Då slipper man divkonflikter & andra dumheter. Fast som min observation vid VM 2006 visade, det kommer en dag efter alla framgångar när det är tid för alla mot alla.