Tisdag Morgon. (MFF, Henkes HIF & Chapecoense)

Några läsare har kanske undrat om det här med MFF och tränarbytet. Om denne bloggare nu inte var något större Kuhn- fan under MFF-tiden, tvärtom skrivit att inget förtroende finns, varför då NU börja hoa om att det är fel att byta ut honom?

Bra fråga.

Låt mig vara lite pedagogisk. Om en säljare i en affär är ”årets säljare” internt och dessutom har många nöjda kunder är det då rätt att sparka denne för att någon på lagret inte kan arbeta med honom? Eller att företaget tänker expandera säljområdet- och företagsledningen promt tror att säljaren inte kan ta steget till en större marknad, (trots påvisade färdigheter inom detta innan i karriären)?

Jag tror de flesta hade skrikit idiot till den företagsledningen. Allvarliga frågor om hanteringen av människan i detta drama hade tagits upp. MFF-supportrar är ju så intresserade av värdegrundsfrågor när det kommer till plats för träningsläger men när arbetarklubben beter sig illa i arbetsmarknadsfrågor, sparkar folk som den värste brukspatron är det tyst. Så tyst.

Tänk dessutom på;  30. 21.3.6 60-26 66 poäng -för att sparkningen av Kuhn ska vara berättigad ska alltså 67 poäng spelas in i nästa Allsvenska. Guld, självklarhet. Avancemang till CL- gruppspel och Svenska Cup-vinst 2018 ska också finnas med i kravbiten. Jag tvivlar på att blir facit.

Därför ser jag tränarbytet som onödigt och ett utslag av intern hybris och vedervärdigt chefskap.

Det händer ju dock lite kul också i skånska fotbollen. Henke Larsson har lämnat Helsingborgs IF. Till slut avslöjades inkompetens, negativ personlighet & dåligt omdöme inför hela svenska fotbollsfolket. Denne tränare ville ett stort antal journalister se som efterträdare till Hamrén. .. Herregud. Ibland har vi tur. HIF går nu vidare med ännu mer inavel i ledarstaben. Sanningen är väl den att ingen utifrån ville, hur mycket de bönade och bad. Vi lär aldrig få veta någon undersökande lokal journalistik kring denna klubb existerar som bekant inte.

I skrivande stund går dock tankarna till Chapecoense.  Torino, Man Utd är andra klubbar som drabbats av liknande tragedier. Fotbollsklubbar reser mycket. I stort sett alla dagar. Olyckor till och från träning händer också mer & mer. Detta är riskbaksidan med elitfotboll. De badar i pengar och ära men det finns faror. Mitt hjärta skriker av smärta, ett skri som går ut till anhöriga & skadade i denna tragedi.

Dom som försvann.(MalmöFF)

Sparkningen av Allan Kuhn & anställningen av Magnus Pehrsson som ny tränare i MalmöFF har rört upp sydländska känslor. På många sätt.

Även om jag är förvånad över det Kuhn-hat som brakade loss på sina håll, förklarade det sig rätt snabbt. Det kom ifrån individer som hyllar MFF oavsett. Allt klubben gör är bra. -Så det är bara att ta med en nypa salt. Oviktigt i det stora hela. Individer som inte tänker själva utan bara följer överheten är visserligen farliga på sitt sätt men samtidigt förlarar de trovärdighet. Förlorar stort.

Problemet med allt som hänt är, enligt mig

• Att orsaken att sparka Kuhn och ersätta honom med en synbart sämre tränare är inte verbaliserat av klubblednngen. Inte ens nära att ge en hållbar förklaring. Därför blir handlingen enbart underlig – i bästa fall.
• Varför stod lagkapten Rosenberg i TV och pratade sig varm om Östersunds Potter? Bara timmar innan Pehrsson presenterades. Underligt? Bara början på den tanken
• MFF verkar ha en grupp, en stab som tränar laget, ett grupparbete. Pehrsson verkar vilja ta en roll i denna. Det är ju i sig självt bra men – i längden är detta rätt för klubben? Kommer nya impulser in. Utvecklas spelarna. Viktiga frågor.

Allt detta är höljt i dunkel. Det är mysterier. I ett serievinnande lag. Vi pratar ett extremt märkligt förfarande här. Chelsea -style, typ.

Frågan blir i längden vilken klubb MFF vill vara. I många MFF-kretsar räcker det med att vinna. Och allt är ju bra för det gör klubben. Jo, men Norling, Pep, Hareide och i viss mån Kuhn har kommit in och gett perspektiv, frisk luft. Pehrsson känns tvärtom. En klubbledningens, sportchefens nickedocka som bara ska säga; ja och javisst.

Där ligger problemet för mig. Om nu någon undrade ..

En Himmelsblå Drog.21 november. (MalmöFF)

Jaha.

Där satt en med skägget i brevlådan. 250 tecken skrivna med inspiration från Kents ”Förlåtelsen” på temat i Malmö läker ett SM-guld alla sår. Allan Kuhns jobb räddning av ett SM-tecken analyserades, – pang boom! och texten var helt inaktuell. Malmö FF sparkar Allan Kuhn- trots SM-guldet. Ett för klubben extremt steg.

Tänk efter – bara på senaste åren i pågaminne har Rolle Nilsson (med Mats Gren) överlevt usla resultat, tom Norling överlevde trots han hade en spark i ändan att undvika sen första dagen. Alla överlevde de småpåvarna i klubbledningen och de uppblåsta egon som finns i spelartruppen. Så Kuhn måste ju ha varit alldeles bra på att hålla ett trevligt, proffsigt yttre som dolde total galenskap eller liknande. Varför skulle annars nämnda tränare överleva och inte Kuhn?

Jag hade inte haft något emot att se Kuhn sparkad efter CupFinal hemskheterna. På studs, samma kväll. Men nu? När han fick igång yttrarna Berget & Eikrem. Fick poäng ur Jeremejeff och briljans på mittfältet med Adu & AC. Ordnade bättre bollspel av backarna. Spelet satt bättre & bättre, coachningen utvecklades. Men nejhä. Förlusten mot Östersund var visserligen ett takikmisstag men övriga bottennapp, speciellt i cupen mot BoIS var minst lika mycket spelarnas. Så?

Är det för att det finns ”bättre alternativ”? I så fall. Låt mig kräkas långsamt i munnen. ”Tränare” i MFF verkar numera vara en duktig konflyttare och trevligt sällskap till de åldrande egona med diskutabel verklighetsuppfattning i spelartruppen. Och så klart en villig tunga att köra runt i klubbledningens bakdelar. Varför ens anställa utifrån när allt en någonsin bara kan bli är skyldig för förluster men aldrig ansvarig för vinst. De tillfaller de ädla gamla spelarna i staben. Så klart.

Tänk om MFF hade behandlat Bob Houghton likadant på 70-talet?

Är väl lika bra att göra inaveln total och kalla någon av dom infödda för ”tränare”  och stäng dörren helt utåt. Det är ju förutom knasigt i grundidén, ett utmärkt sätt att köra klubben i botten. Typ, Helsingborgs IF. Norling fick känna på allt det där men hade en hård kärna av supportrar som backup när det stormade. Kuhn hade inget. Han blev ett lätt byte, kanske är han dock till sist är en vinnare på dessa tråkigheter? SM-guld och fantastiskt facit på papper i MFF lär ge honom ett annat toppjobb.

Den andra vägen att gå är att ta in en riktigt stor erkänd tränare som väger upp övervikten, bokstavligen i MFF- båten. Någon som helt tar kontrollen över ”Tränar” – titeln i klubben. Det skulle nog behövas men jag gissar att även då kommer det att knorras och rynkas på näsan bakom hen. Illa kvickt. Tyvärr..

Allan i ett annat lite lyckligare firande..

 

Detta är den sista bloggen på temat ”En Himmelsblå Drog” från mig.

Stort Tack till er alla som varit med under året.