Skisser för Sommaren (Kent, Vega, Köpenhamn 13.5 2014)

Kentfest i förtid. – Ett nytt, redan klassiskt album gjort. Klubbturné. Egen festival.- Så ser det ut i bandets planner just nu.

Det är bara att tacka för att inspirationen har fört bandet förbi den danska storbyn denna regnkyliga afton i maj. Bara att hänga på. Många utlandsSvenskar svär på allt heligt att man aldrig blir så svensk som när man hör Kent i utlandet. Därför känns inramningen intressant. Problemet är bara att man måste till mer exotiska paltser än Oslo & Köpenhamn för att få den upplevelsen. Ok, de flesta på det perfekta konsertstället Stora vega är danskar men den stora klyftan mellan bandet från mellanSverige och Själland känns aldrig. Kent fungerar, precis som de gjorde rakt över Öresund i Malmö någon sommar sedan.Visst- när man tänker på det alla Stockholms referenserna under kvällen som blir lite mer exotiska än hemma i Skåne, känns avståndet.

En del saker är självklara, att det spelas perfekt och ljus & ljud är bäst. Det är bara så när Kent går på en scen. Därför är som alltid låtval i fokus – det enda som kan förstöra det perfekta i en Kent konsert numera. – Men.. ljudet. Mixen av bakgrundssången kunde ha varit klarare.. faktiskt. Längesedan jag hörde så grumlig sångmix, faktiskt. I och med att växelsången är i centrum på många av de nya ”Tigerdrottningen”- låtarna faller en del av dessa en aning denna kväll. Om sanningen ska fram.

Låtvalen då? Nästan hela nya albumet spelas – vilket är fantstiskt. Inget att klaga på. Så ska det också vara på en releasefestturné. ”Allt har sin tid”, ”Din ende vän” ”Godhet” & ”Mirage” förmedlar dessutom inte känslan av ny musik utan klassiska Kentkonsert låtar. Rakt in i kaklet, direkt.  Några pärlor ur den stora sångboken förgyller, ”Passagerare” & ”Socker” framförallt. Det är väl bara att säga som det är – andra versen och basgångarna i slutet av ”Socker” är svensk musik i världsklass. Slår alltså lite knock på allt annat som spelas, i och med det. – Att lägga ribban så högt mot det andra materialet skulle kunna förstöra en konsertkväll för vilket annat band som helst men nu blir det en del av en utmärkt helhet. Det är klart kanske en låt för mycket från ” Jag är inte rädd för mörkret” -albumet är en direkt känsla på plats, dock med efter en natts sömn, så är det kanske det vanliga problemet med nya skivsläpp som upplevdes? Att albumet innan känns väldigt långt borta syndromet, kommer och hälsar på?

Om man som jag haft lite tvekan inför sommarens ”Kentfest” idé, så gör aftonen på Vega att alla sådana tvivel är borta med vinden. Plannern har numera skisser för fest med Kent på Ullevi.

 

Låtarna: 

Mirage

Skogarna

Passagerare

Socker

Var är vi nu?

Petroleum

Jag Ser Dig

Isis & Bast

Hjärta

Godhet

La Belle Epoque

Din Enda Vän

Allt Har Sin Tid

Den Andra Sidan

Extranummer: 

999

Stoppa Mig Juni (Lilla Ego)

747

Var är vi nu? (MFF-HBK)

Så här i avslutningstider, tänker då främst på de stora europeiska fotbollsligorna, är huvudet fyllt med seperationsångest.Premier League lämnar alltid i maj månad, saknaden blir stor.  När man ska hitta svar och uppslag blir det lätt att man blandar ihop saker & ting. Det som lämnar vill man hålla kvar vid en liten stund till, klamra sig fast vid och det nya man måste gå vidare med känns lite skrämmande.

Igår afton avnjöts allsvenska serielunksmatchen Malmö FF mot Halmstads BK live.  Det var regn. Det var fukt. Det var svensk sommar på g. Matchen kan i stort beskrivas som Bambi på hal is med fia med knuff. Passningsspel från helvetet, avslut som gjorde ont i matchbollen samt faktiskt en domare som var bättre än alla tjugotvå spelare, i alla fall i tempot. 3-1 blev det, ser bra ut på papper och för guds skull – kolla inte verkligheten bakom papyrus. Låt det vara. – HBK ska dock ha en eloge för sin andra halvlek där de krossade vårt mittfält och anföll i raka linjer rakt fram i banan. Rena rama autobahn.

En sak, en fundering väktes dock.

Är Åge Hareide vår BigSam eller Pellegrini? Låt mig utveckla.

BigSam kom till ett kortpassande fotbollspelande West Ham United. Han slog sönder hela grundspelet, införde sin tjongboll med inlägg, inlägg, motlägg som anfallsidé. Ja, hela spelidén, faktiskt. Hammers har blivit ett Premier League lag av detta men fansen vrider sig i plågor av denna förändring. Vinster möts med burop. 80% av fansen vill ha honom sparkad visar en stor nyligen genomförd studie. Operationen lyckades, men patienten dog brukar det heta lite fint. BigFatSamOut heter det på modernt internetspråk. Är Hareide vår BigSam? Kom han in slog sönder vårt spel men blev resultatmässigt bättre? Ja, kanske det.

Pellegrini? Mannen som kom utifrån, lite äldre distengerad, trevlig & kunnig. Gav Manchester City lite, lite rakare anfallsspel och utjämnade klyftorna i truppen, fick med sig alla i ett mer rotationssystem i laguttagningarna. Var inte heller främmande att rätta till nyckelspelare som föll ur ramen formmässigt med en bänkning. Guldmakare. Är det Hareide vår Pellegrini? Kom in och förbättrade, spacklade i där det behövdes och förädlade. Ja, kanske det.

Var är vi nu? Jag är som en åsna mellan två hästar i denna fråga än så länge. Det kan gå hur som helst, faktiskt. En sak är dock säker vi lär vinna Allsvenskan denna säsongen.