Sommarsol och somarhav, Höga tankar, låga krav (Confed Cup, MFF & silly season)

Nu börjar verkligen sommaren kännas – midsommarvecka och som vanligt är det landslag & silly season som dominerar just nu. Helt rätt. Traditionen är sådan. Nu efter VM-kvalen drar Confedrations Cup igång (f.d för VM).. och ve alla stackars spelare som ska vara med där i två veckor av semestern.

Brasilien vs Japan och Italien vs Mexico har dock varit utmärkt bra fotboll.matcher med skön profil och fina för ögat. -Att SVT sänder borgar för kvalité på allt. Härenstam & Strömberg har alltid motivation, klass och koll på sina evenemang.  Mycket talar för att just denna sommars stora oväntade fotbolls succé kommer att heta Confederations Cup. Bra så, i så fall.Detta för-VM kommer – om det fortsätter med samma kvalité kunna visa hur en turnering ska hanteras. När VM och EM bara växer i antal deltagare så visar förhoppningsvis turneringen i Brasilien att ju färre lag och desto högre kvalité ger bättre matcher och underhållning för de fotbollsintresserade. Floden av icke godkända mästerskapsmatcher i stora mästerskap är en i längden förstörande faktor för fotbollen.

Miiko Albornoz agent var ute och svängde i en intervju, lagom nära till transferfönstrets öppnande. Något säger mig att unge herr Albornoz vill lämna landet och Malmö FF.. kan det vara så? Tar man i åtanke hur MFFs ledning ställde upp, offrade en stor del fans för hans skull är det i så fall enastående rekord i otacksamhet. Eller är det ett gemensamt beslut? Detta ska bli intressant att följa genom silly season. Sommarens krimiserie.., typ.

Man City gjorde klart med Pellegrini. Ja, och man kan fråga sig – varför? Jag ser inga stora fördelar med att ändra till honom från Mancini. Kanske att Mancini hade tappat ”omklädningsrummet”? Och klubben vill vidare med samma sorts sydländsk fotboll.. fast varför då Pellegrini? Märkligt och kanske tom ett vägskäl för klubben. Ponera att man ligger halvbra till i december, hur ska man då gå vidare? Antingen lyfter man direkt med detta managerbytet eller så faller man ihop. Vad ska man gör om det fallerar? Benitez hade varit ett smartare val, tom Laudrup hade varit bättre.

Ska verkligen Jansson, Hamad och Albornoz flytta utomlands i sommar? Är det så smart i deras utveckling? Ut och nöta bänk? Jag anser att alla skulle satsa på att spela in MFF i EuropaLeague i stället. Göra en ansträngning till att vinna SM-guld. (.. kanske att Albornoz kan ta taxin över sundet, för att befria MFF från hans tvivelaktiga person…) men de övriga är för unga, för att ta en riktigt fast tröja i en större liga, utlåning & bänk försämrar spelare ordentligt. Det är bara att se på diverse spelare som lämnat för tidigt för att se att det enda som blir större är bankkontot. I den mån lönen kommer.. Nej, stanna i Skåneland och gör er till riktiga stjärnor istället, i så fall kommer det riktigt bra feta storklubbskontraktet så småningom.

Falsk Matematik (Sverige- Färöarna)

”Ekvationen är fullt möjlig”- en riktigt dålig billig reklam som sätter sig i skallen. – Det har blivit mycket matte kring Sveriges eventuella resa till BrasilienVM nästa sommar, + och -, hit och dit. Individuella betyg, hit och dit, som om det vore en svensk skoldebatt. Vi kommer dock inte undan matten. Tyvärr. Till hösten bör alla fotbollsintresserade ha sina miniräknarprogram på mobilen nerladdade. Bara begrunda;

Vi har 11p. 9 av dessa har tagits mot Färöarna och Kazakstan. – Läs det och bryt ihop. Vi är inte bättre. Kvalet avgörs redan nu i play-off form, rent praktiskt. Inför höstens returrunda gäller;

– mot Irland. 0-0 hemma. Vi måste alltså vinna bortamatchen. Oavgjort är inte nog.

– mot Österrike. 1-2 borta. Vinst, hemma gäller alltså för att utjämna resultatet.

– mot Tyskland. 4-4 borta. Oavgjort hemma är viktigt. Minst.

(Förutsätter vinst borta mot Kazakstan… )

– sen tillkommer att de andra resultaten går vår väg. När de lagen möter varandra inbördes är det mycket viktigt att rätt lag vinner eller att de går oavgjort. Fel resultat i dessa matcher kan vara förödande.Vi har inte allt i egna fötter, längre på grund av förlusten mot Österrike. Hejarklacksmedia kommer försöka lura er, låt dom försöka.

Det blir en svår kvalhöst. Ett stort problem är också, förutom tabellläget, att de flesta av våra spelare går på sommarsemester nu. Hur är formen efter försäsongsträningen ute i Europa? Det är omöjlig att veta idag. När truppen tas ut till septembermatcherna är allt väldigt osäkert. Matchträning hos  Alexander Kacaniklic? Var spelar Zlatan? En flytt till Spanien, Italien betyder senare ligastart och tunga ben i september. Inget kul läge. Hur många allsvenska spelare har flyttat ut och får ny försäsong? Vårt vår-höst spel ställer till det. Vanligtvis har vi vunnit på detta i junimatcherna, nu blev det stopp i Wien. En förlorad chans! Katastrof!

Laget kommer nervösitetscoahas även framöver- en sak är dock säker- Zlatan lär spela.  – Dessutom på nåder, av en blind feg domare som missade två gula kort och ett rött igår. Inte spel av en ansvarsfull kapten, direkt. Nu har herr Ibrahimovic alltid gjort så- det är mot smålag han går igång på, gör mål och – spelar över gränsen. När det kommer till de stora matcher är det rätt snålt med mål, – han är inte så stor i orden på eller utanför planen, heller. Därför är just Irland, borta och Österrike, hemma perfekt motstånd för vår lagkapten i höst. Bör bli riktigt bra matcher för Zlatan att frälsa nationen i.

Grankvist är avstängd, tack och lov. Jonas Olsson kan förhoppningsvis växa av det stöd han fått inom laget efter Hamrén/Allbäcks fasansfulla handläggande efter Wien-fiaskot. En bra ligastart med WBA (för han lär knappast spela någon annanstans i höst..) och Olsson kan bli perfekt ihop med Nilsson mot Irland. Min stora fråga är dock, – mittfältet! Källström, Elm, Wernbloom, Ekdal & Svensson. Hur man än slänger runt dessa blir det fel, verkar det som. Inget fungerar. Kanske vi borde spela annorlunda, Lagges gamla fina diamant? Ja, varför inte? Mot Irland blir mittfältet hyperviktigt och som det är nu kommer vi inte vinna den matchen. Tyvärr. Gör något drastiskt, tack!

I anfallet letar vi matchtränade, i form, målskyttar. Zlatan är självskriven. Annars? Låt oss konstatera att Toivonen inte är lösningen.. inte heller Hysén. Får Elmander ens träningsmatcha i Turkiet? Det gäller nog att tänka utanför boxen i denna fråga, ställa den läskiga frågan- finns det någon som kan spela med Zlatan? Om inte. Sätt in någon som kan nicka- då får vi bättre vapen i boxarna vid fasta.

Medias svar efter den magra vinsten igårkväll var att håna Danmark. Moget? Smart? Nej, däremot pinsamt. Det är dock mänskligt. Hamrén/Allbäck slår numera vilt omkring sig i sitt fall. Domare, journalister och egna spelare är måltavlorna, att media då väljer att förskjuta fokus till danskarnas fiasko är logiskt. Slippa tala med och om våra egna fiaskon räddar arbetssituationen över sommaren. LandZlaget kan då arbetas med i några månader till, – den 11e september kan situationen vara helt annorlunda. Nytt fiasko i Dublin, oavgjort mot Kazakstan.Det lär brännas broar mellan SvFFs mediafolk och journalisterna i sådant läge. En strid om vems felet var och hur framtiden ser ut utan Sveriges medverkan i Brasilien kommer stå. Var så säkra. En komplett inkompetent lagledning kommer att gå ner i bunkern och låta slutstriden bli mycket blodig.

Publiken buar, trots vinst. Förbundskaptenen försvarar en mittbacks hjärnsläpp vid ett offensivt rött kort i direktTV – hänger ut en annan efter ett misstag. Det mentala trycket är nu som locket på pandoras box, som hoppar upp och ner. Snart är det av. Skönt. Vi måste få ett slut på denna tragiska period i svensk fotboll. Tyvärr kan priset bli, att om precis ett år är Zlatan Ibrahimovic inte med i fotbolls-VM. Det är en tragedi. Än värre är vetskapen om att- SvFF hade efter totalfiaskot i EURO 2012 chansen att byta väg, sparka ut inkompetensen och ersätta med en lagledning värdig vårt lag och lands fotboll. – Men icke. I stället var det den svenska modellen som gällde, belöna uselhet, hoppas på att allt blir bättre. Inte våga agera mot det dåliga. Sverige är tyvärr ett sådant land. Svälj och var glad, hoppas. Det går tyvärr inte i den moderna fotbollen, – den tiden är förbi. Att agera, att förändra det som inte fungerar är nyckeln till framgång.

Att herr Zlatan trivs med det landZlag som skapats under Hamrén vägde nog också stort när SvFF såg på läget. Man chansade på bättring, nu står vi där med de följdproblem som alltid funnits där med Hamrén/ Allbäck. Det är inga nyheter att allt är virrigt, märkligt och halvhysteriskt kring laget. En tränare, på precis Allsvensknivå, som babblar och babblar klarade inte jobbet, en assistent som inte har några som helst meriter som ledare klarade inte heller uppgiften. Allt för att Zlatan gillade regler & ”stämning” kring laget. I klarspråk han behandlas och styr som den superstar han är. Sånt har aldrig fungerat i svensk lagidrott och det fungerade inte nu heller.

Det märkliga är att lyckade 90 minuter mot Irland och lite flax med allt det andra i höst kommer att innebära att Hamrén/Allbäck vanstyret får fortsätta. Tar vi oss till Brasilien kommer vi få dras med detta landZlag i år framöver. Lidandet kommer att förlängas.

– men

Nu till det märkliga – jag gissar att även en miss i kvalet innebär att SvFF kommer köra vidare med landZlaget. Jodå! För att Zlatan säljer biljetter. Det är viktigare än att riskera att vår superstar eventuellt tackar för sig i blågult. Så vi ha ren loose/loose situation kära fotbollsvänner. ”Friends Arena” ska fyllas! Det gör inte Ekdal, Pontus Jansson eller Durmaz framöver. Det gör enbart Zlatan. Svensk fotboll är verkligen i kris. Räkna poäng, räkna publik. Mina vänner allt detta är falsk matematik. Vi behöver ett landslag som spelar en trygg grundfotboll för och med varandra. Ett tryggt lag som vinner och förlorar med heder efter alla tröjor är svettiga. Ett lag som applåderas.

Red Army Blues (Soviet War Memorial, Treptow Park, Berlin, Germany)

Det här med minne är svårt. När åren går blir alltid lite svårt att få ihop allt, som det egentligen var- skönmålningar, livslögner träder in och lägger saker som vi vill att det ska vara. De stora makthavarna, propagandisterna vet detta och när de ska skapa gemensamma minnesplatser jobbar de därför därefter.. som kommunisterna i Kreml gjorde efter vinsten i andra världskriget. Stora platser med övertydliga symboler användes. Det mejslades med stora hugg. ”Så här var det”, ”det som hände betyder detta för dig, lilla människa i nuet” var arbetsinstruktionen till formgivarna. På den icke-moderna människan var detta väldigt effektivt. – De som levde då var vana vid att få alla svar från överheten.

Dagens post-moderna människa är dock annorlunda. Vi vill söka själva, undersöka och fråga. Vi vill ha en personlig relation till ett monument, en plats. Därför är en plats som Treptow Parken i Berlin så intressant. En massgrav- 7000 (vissa källor säger 5000 dock..) av de 20000 döda sovjetsoldaterna som intog Berlin för att avsluta andra världskriget ligger begravda där. Det är en plats för hågkomst. En plats för sorg över människans svartaste stund, krig. En plats för stolthet och glädje att nazismen besegrades. En plats för sanning och lögner, också.

Ingången till krigskyrkogården går genom en triumfbåge i parkens sida. Man går rakt fram till en staty över moder Ryssland som begråter sina döda. En blick in i mitten och en imponerade syn av statyer i formation möter ögat. En paradgata i magnumformat leder besökaren rakt fram till, efter diverse stopp som berättar den sovjetiska versionen av andra världskriget, förbi själva massgraven för att leda en till en (järn)jätte. Nikolai Masalov. En soldat som enligt historien ska ha gjort en jättes insats för att rädda en treårig liten flicka under slutstriderna. Det är stort, det är väldigt.

En gång i tiden var detta nog övertygande. Modern forskning och världsbild ställer dock obehagliga frågor, i massor. Numera är detta ett empire burlesque mitt i Berlin, som tar 5000 döda i sin besittning och gör deras liv till brickor i en stats sjuka världsbild. Inte ens i döden får människorna bara vara, de blir propaganda spöken i marxismens tjänst. Det är obehagligt. Det är en sjuk plats.

NaziTyskland och Sovjetunionen startade andra världskriget genom att anfalla Polen, 1939. Två år senare i juni1941 blev vännerna fiender. Det talas lite, eller inget om detta inte helt obetydliga faktum i Treptow.. Historieförfalskning kallas det- fascister och kommunister gillar sånt, det och väldigt mycket annat har de gemensamt.

Jag tänker på Polen och jag tänker på tiden efter murens fall då parken vandaliserades och förföll. Hur tidens tecken biter på betong och stål satt att styra historieskrivningen och hur det med sanning går att bryta ner sådana tilltag. Tankar går till de anhöriga till de soldater som föll, som måste komma med sina blommor till  en sådan plats. Tänker på alla de överlevande soldater som Stalin sen sände till Sibirien för att dö i läger för att de hade haft kontakt med väst. De hade varit värda ett monument av något slag..

Jag hör Neil Youngs gitarrkasakader eka i huvudet, hans röst som skriker ”love” över musiken.. jag hör basen och trummorna från Crazy Horse pumpa i magen. Jag funderar på om den treåriga flickans mamma våldtogs som krigsbyte, om den lilla flickan sen växte upp i DDR? Blev hon en Stasianställd, agent? Blev hon ”en statens fiende” och satt i Hohenschönhausen? Lever hon? Neil Young & Crazy Horse ger inga svar och jag tvekar på om jag verkligen vill veta, egentligen. En liten biltur senare och hittar motorvägen mot Hamburg via Pankow- det riktiga DDR. En bit av världen där jag aldrig hade rastat min hund.. eller där jag kan höra en galen häst eka..

 

 

Pojkar, Pojkar, Pojkar (Landskrona BoIS- Örebro SK)

Någon gång under matchen kommer jag på att det var i mitten på 80-talet jag senast såg Landskrona BoIS live, då för att jag kände domaren.. 2013 är det av ren nyfikenhet jag kör en liten sväng upp till kuststaden. Hur mår Landskronas fotbollslag? Jo, då.. man möter nerflyttade Örebro SK, serieledare och gör en bra match, som man kunde vunnit..

Inte illa. Inte alls.

Fast- passningar från försvaret (det vi tränare så gärna kallar första pass) lämnar övrigt att önska i 94 minuter, det ska sägas. Högt och tydligt. Varför lägga uppspel på fötter som inte klarar det? När man har ett riktigt bra mittfält? Jag anser att Christoffer Tapper Holter är rikitgt bra. En spelare som rör sig rätt, spelar bollen självklart, skapar mycket i förhållande till hur mycket boll han fördelar och drar dessutom med sig frisparkar. En playmaker som är mycket trevlig att se. ”Surprise” är rätt berömd och lever upp till sitt rykte. Skapar mycket, kan ställa ett försvar med en aktion. Andreas Dahl kompletterar mittfältet och vet hur man spelar fotboll. Mycket viktig spelare.

Alexander Nilsson springer rätt i anfallet och är duktig i spelet utan boll. Han gör mycket rätt men kanske finns det lite för mycket fel% i hans aktioner? Slipar han till sina kantigheter, blir mer effektiv – så är det en mycket intressant spelare, absolut.

BoIS tar ledningen men bjuder på två mål. Illa. Onödigt och inte så där väldigt rättvist i andra halvlek- ÖSK hade däremot ett litet övertag i första halvlek men fick inte utdelning, varför då ställa till det i andra när man leder? Är BoIS problem mentalt? Innan match ligger man på 7e plats i Superettan och ÖSK leder. Seger och Landskrona har häng på toppen -ordentligt. Det går liksom inte. Någonstans slarvar man bort allt. När ÖSK får en(!) nick på mål -sitter segermålet, när BoIS har nickläge efter nickläge går bollen ens på mål? Nej, skärpa behövs. I avslut och i första pass! Förbättras detta kan BoIS bli höstens Falkenberg i serien- det är små marginaler i Superettan, ett maraton med lång upploppsraka. Det är bara att ge sig in i matchen och gilla läget framöver. Annars blir det som Plura sjunger; pojkar,pojkar,pojkar… här kommer ett hundår till. 2300 någonting i publiken, – tråkigt att Landskrona inte bryr sig mer om sitt lag. Mittfältet är värt ett besök på Landskrona IP, bara det…

24 juni spelar BoIS igen, mot Jönköping Södra – jag tror jag tar en sväng förbi!

 

Posörerna (Landslaget)

Jag har varit där förr och nu är det tid igen -ämnet svenska fotbollslandslaget ska behandlas i text. Det är svårt att lära sig älska detta lag och dess herrar. Mycket svårt.

Ett gäng halvdana snedsparkare och en superstar under en gapande ledare som hamnat flera pinnhål för högt i förhållande till sitt kunnande – nu håller de på att missa fotbolls-VM. Inte förvånad på något sätt, läsare med minne kan räkna upp diverse texter på denna bloggen som talat om detta tidigare; http://wp.me/p1zvG0-7j7v  eller http://wp.me/p1zvG0-7jaK ..

När vi gick från att vara ett fotbollslag till landZlag försvann egentligen allt som var trevligt, charmigt med SvFFs lag. Förr kunde vi på klassiskt svenskt sätt gå ut och välta storheter med hårt jobb och en alla-för-alla mentalitet. Numera uppträder man nonchalantare än CR7 och Mourinho tillsammans – helt utan grund dessutom. Det är ett lag i totalt sönderfall, nu har man börjat angripa domarna också, förra stadiet var att ge sig på journalister kring laget. Vi vet alla att nästa stadie innebär totalt inbördeskrig.. – bara att vänta ut. Frågan är bara vem och vad som ska utlösa det. Vem skjuter skottet?

Självklart kan laget ta sig till nästa sommars landslagsfest. Absolut. En bragdmatch mot Irland, borta och saken är winerbiff. Ok, sen väntar kvalspel med hemma & bortamöte.. Svårt, mycket svårt för ett lag som verkar ha svalt myten om sin egen storhet. Spela den fotboll som behövs och framförallt, tänka rätt i så många matcher kräver en helt annan attackplan på uppgiften än den som man följer nu. Hamrén och möget Allbäck visade i Euro2012 att de inte har något, absolut något som gör dem till ledare på denna nivå. Det kommer inte ändra sig framöver- snarare lär deras insatser ställa till det ännu värre. SvFF kommer dock inte agera – man gör inte så i fotbollsSverige. En förlängning av ledningens kontrakt ligger sannolikt närmare än sparken..

Det var mycket om försvar och straffar i eftersnacket- ja, som det skulle göra skillnad. Vän av fotboll undrade mest var mittfältet gjorde och varför de gjorde som de gjorde när något hände.. Hur kan ett sådant spel, eller icke-spel hända? Hur kan man bli så meningslösa? Ungern, borta i EM-kvalet var uselt. Detta var värre. Alaba & Harnik var trygga med boll, löpvilliga, effektiva, styrde sitt lag & ägde matchen. De spelade den fotboll som Hamrén lovade oss en gång i tiden- han skulle föryngra och spela attraktiv modern 4-2-3-1 fotboll.

När och hur slutar denna tragedi? – Hockeylandslaget tog guld efter en sunkig start i VM, fotbollen är annorlunda det är ingen liten turnering man kan spela hem efter 2-3 bra matcher, fotboll är en global sport och man måste ha ett grundspel, organisation, rätt mental laddning och kunskap för att ens ta sig till slutspel. Man vinner i längden. (Vi förlorar i längden, just nu..) Kanske Hamrén faktiskt är i fel sport? Den där frikyrkopastorstilen passar bättre i hockey eller sånt. Säga några nyckelord, som ”shining” och få ett slumpmål med sig och vinna knappt. – Håller någon gång i fotboll, i längden syns bara bristerna och till slut faller laget ner i gropen och där ligger man kvar.

 

Jag trodde på vinst igår. Jodå. Matchen var en sådan klassisk match vi vinner normalt. Ett lite upphåsat hemmalag, som egentligen inte är så bra och lite nederlagstipp på oss. Då brukar vi vinna. En uddamålsseger. Det brukar vara så, nu är det posörernas tid. -Den är annorlunda. Tyvärr.

After Berlin.. (Neil Young & Crazy Horse, Waldbuhne, Berlin 2 juni 2013)

Jag och Neil Young i Tyskland är en märklig historia. Två saker är säkra – konserten blir helt annorlunda än de andra på turnén och ”Rockin in The Free World” kommer inte att spelas.. ja, så är det. Numera accepterar jag detta faktum och lever lycklig med konsekvenserna. Inte så mycket annat att göra.

Neil Young & Crazy Horse 2013 är hippieheadbanging i två timmar med en liten kvart av Neil solo. En oerhörd njutning. Det är komprimerat, intensivt, hypnotiskt. Själva formeln är fusion, alkemi. Trummor och bas tar ut rytm, kompgitarr håller melodi och Neils old black broderar, angriper, smeker låtarna – gör dom kompletta. Det liknar nästan jazz, på något märkligt sätt. Musik som skapas i ögonblicket, med en fast matris som grund. Kantigt och ojämt – ja, men på sina egna meriter.

Senaste albumet ”Psychedelic Pill” är själva ramen och kvällens två i särklass starkaste låtar är också därifrån- ”Walk like a Giant” och ”Ramada Inn”. Näst intill så nära en utanför kroppen man kan komma med musik. Hela konserten i Berlin är egentligen en uppvisning i ”vi kan ännu” av hippiegenerationen. 20000 f.d långhåriga Woodstockare samlas för högmässa i Hitlers gamla stadion för att fira individuell frihet. Från scenen är det högt, högt – ibland mycket högt och storartat. När Neil tar fram Bob Dylans ”Blowing in the Wind” solo kan man ta på känslan. Det må vara över, det må göra alla närvarande ledsna men drömmen lever där fortfarande hos +60 folket. Neil använder Dylans låt för en manifestation men utan några krav på förändring – bara ett kallt, klart konstaterande. En manifestation av ett faktum.

Neil är 67. Spelar och utvecklar sin musik mer än han gjorde när han var ung. Något att tänka på – jämför gamla inspelningar med de senaste åren och allt förbleknar. Neil spelar och är mer engagerad nu än han var på hela 80-talet. ”Heart of Gold” är på allvar nu, hos artist och publik.. och det är inget fel i det. Det kunde vara nostalgi, en hit som framförs men det är helt annorlunda. Neil sysslar inte med någon form av allsång-på-skansen eller applådhoreri kvällens klimax blir när ”F-ckin Up” förlängs med 5 minuter i en duett mellan Neil och bandet i beskyllningar om vem som är en ”f-ck up”, egentligen.. -Kanske det bästa jag sett på en scen, någonsin. Min humor och idé om hur en scenshow ska vara, precis.

Ja, det var detta med att när jag dyker upp blir allt annorlunda.. Annorlunda ljus och förstärkare och ingen ”alchemy stage-hands” show. Bara en vanlig konsert utan några teatertrix – som Neil och Crazy Horse är så förtjusta i. Ok, på ”Singer without a song” kommer just en tjej utan sång upp på scenen, bärandes en gitarr. – Klassisk hästhumor. Ja, jag får leva med att det blir annorlunda när jag dyker upp.. Berlin förra gången var makalöst, Hamburg en gång för några år sedan fantastiskt. Berlin nu – var magi. Se Neil smula sönder gamla Waldbuhne med 20000 tyska exhippies allsång i ”Hey Hey My My” går liksom inte att ta på, sätta förstånd på. Urkraften som släpps lös är mäktig och jag tror för ett tag att vi alla ska gå därifrån som jättar snart, upp för de hysteriskt branta trapporna. Vi gör det, också! Det spelas på soptunnor och man ser lycka lite här och var. T-shirt försäljarna lånar ut sina varor för provning, känn efter om storleken passar uppmanar dom – om inte kom tillbaka och byt – vi är här länge än. En gatumusikant spelar Neil på vägen ut mitt emot glockturm och har större publik än vad ”Peace and Love”-festivalen hade i förköp.. Drömmen lever, i den regnkalla juninatten – i alla fall ett litet, litet tag till.
För de som undrar vad som spelades, exakt:

Love And Only Love / Powderfinger / Psychedelic Pill / Walk Like A Giant / Hole In The Sky / Heart Of Gold / Blowin’ In The Wind /Singer Without A Song / Ramada Inn / Cinnamon Girl / F*!#in’ Up / Mr. Soul / Hey Hey, My My (Into The Black) // Like A Hurricane