Innan allting tar slut. (MalmöFF- Vardar.)

”Even the loosers, they get lucky sometimes” som Tom Petty skaldade under sin storhetstid. Igårkväll kunde Vardar stämma upp i den refrängen tackvare ett MalmöFF som gjorde sitt bästa för att inte göra mål. Var det inte envägsfotboll på antingen höger eller vänsterkanten enbart så var det intern tävling i att daska bollen ut på parkeringen istället för i målburen. (AC vann, btw)

Det var ett allas kollaps, formkurvor som korsades och en inte så liten aning hybris som gjorde att det bara blev 1-1. Många hävdar att MFF var bättre laget men om.. ett lag sätter 1 chans av 3 och det andra har 20-talet chanser är det förstnämda vassare vid oavgjort resultat. Tugga och svälj det.

Jag kan inte direkt säga att MFFs anfallsspel ser ut att platsa i CL och för den delen ser inte det speciellt bra ut bakåt heller. Det är jämna plågor. Vardar kunde gjort sitt mål redan i första halvlek när de sågade sönder MFF-backarnas positioner totalt två gånger. I det läget trodde en ju att förtrollningen om 0or på hemmaplan skulle hålla. Därför var Vardars ledningsmål dubbelt chockerande. För publik och spelare som verkade leva i en gigantisk bubbla om MFFs enorma storhet som Europa-lag.

För många spelare som fått oförtjänt beröm för att peta in bollar på övertid mot allsvenska bottenskrapet höjer sig inte när det behövs de lunkar på i sin hybrisbubbla. För många supportrar har också bara sett vårar med MFF i nuläget. Bara framgångar och vinster. Vi som varit med lite längre än 2012 vet att det är enkelt att bli fet och nöjd och sluta jobba för framgångar i den malmöitiska luften. I den bublan har en del spelare avvecklats istället för att utvecklas.

Cibicki, Rakip är nära att bli luftbubblor. Intressant att se hur spelare som har varit ute och rört på sig i fotbollsvärlden (typ Lewicki) tar sig i kragen och hittar nytt liv när det tar emot. Samtidigt ska väl inte de två mest defensiva spelarna på planen, Brorson & Lewicki vara de som var bäst efter en hemmamatch i en kvalomgång mot ett lag det bör bli vinst mot, eller?

Spela i Alsvenskan och Europa är annorlunda. I Europaspelet kräver att smälla på riktigt ordentligt och grisa till det det grövsta när det behövs för ett resultat. Att filma inkastade saker vid en inspark tex. Under Åges dagar hade vi spelare och ledare som behärskade denna viktiga del av spelet. Att gå under skinnet på motståndaren. Gårdagens MFFare såg mer ut som lyckliga boll-kallar som fick gå in till avspark med sina idoler.

2-1 igår hade visserligen varit bättre än 1-1 på papper. (Men det hade ändå varit fortsatt knepigt inför tisdagsmatchen.) Nu är läget att MFF måste ju vinna eller få 2-2 eller högre. Därför var den där projektilen i ribbansundersida makaber, speciellt med tanke på Vardars millimeter stolpe-in tidigare. Mål förändrar match.