Blast from your past (Rush, filmen om Lauda vs Hunt 1976)

Sommaren 1976 åkte familjen på bilsemester till England. En idé som liksom är tämligen märklig – kryssa runt på den vänstertrafikerade ön under 14 dagar, köra från Brighton till Inverness – var nog inte det allra enklaste. Vi var i ett landskap som var taget rakt ur ”Pang i Bygget” eller Monty Phyton. Kanske är det den själva omöjliga idén att färdas runt på detta sätt som gör att jag än idag kommer ihåg, väldigt väl, vissa delar av resan. Bernt Johanssons OS-guld i cykel i Montreal tex. Loch Ness och alla de där små hotellen med familjer som värdar. Resans känslomässiga höjdpunkt kom dock en kväll när vi satt och såg på TV i ett litet hotell någonstans på ön. Niki Laudas olycka på Nurburgring.

Förskräckt satt man och stirrade på den lilla TVn och flammorna, de andra förarnas hjälpförsök. Det förkunnades att Lauda var så gott som död. Ihjälbränd. Sådana bilder och nyheter svetsas kvar – för evigt.

Jag var 10 år. Två år tidigare hade jag upptäckt F1 -självklart via Ronnie Peterson. Grand Prixen i Anderstorp besöktes och som liten grabb på 10 år kunde man ganska lätt springa runt i depån på den tiden. Förarna var hur lätta som helst att träffa. Ett autografblock från den tiden vittnar om detta.. Det var ett himmelrike. Depallier, Andretti, Regazzoni, Mass och alla de andra. Plötsligt vid depånätet står Niki Lauda med hjälm i ena handen framför – Niki? (autografblock sträcks fram..) jodå, inga problem han signerade snällt och log. Sen dess har jag aldrig trott på något skitsnack om hans humör eller liknande!

Tyrells fyrhjulningar vann sen loppet på söndagen. På väg hem äts det mat på High Chapparall, efter ett tips om att förare bodde där. Sisådär lagom till desserten hittas James Hunt spelandes backgammon barfota. Autograf? Självklart och lite engelskt mys. – Att han slängde isig diverse alkoholhaltigabryggder samtidigt, bara några timmar efter loppet var inte vad en 10 årig påg från Skåne gick och funderade på de närmaste dagarna.

Nej- man hade gått rakt in i F1 familjen och fått närkontakt med i stort sett alla. Att då plötsligt få höra om hur en av de allra främsta, – ja den främste låg som förbränt presumtivt lik plötsligt var som att välta världen.

Därför är det faktiskt med lite planering jag slinker in på en Londonbiograf år 2013 för att se ”Rush” Ron Howards film om F1 året 1976.  F1s hemland och även var det ju här på denna ön jag fick budet om Laudas krasch i Tysklands GP. Blir jag besviken? Absolut inte. Detta är så bra som det blir när det kommer till sportfilmer. Jag trodde länge att ”Any Given Sunday” eller ”The Dammed United” var så bra det kan bli men denna film toppar dessa. Inte pga att jag kan storyn och egentligen redan är såld på förhand. Nej, det är inte det.

Det är castingen. Helmsworth/ Bruhl i huvudrollerna är bara toppen på isberget. Olivia Wilde och Alexandra Maria Lara är minst lika levande som förarfruar. De andra birollerna är också perfekta. Jamie de Courcey som Harvey Postlethwaite är riktigt 70-tals godis! Miljöerna, detaljerna förflyttar tittaren rakt tillbaka till mitten av 70-talet. Filmen blir levande (och varm). Mixen av duktiga skådespelare i rätt roller i denna miljö är nästan magisk. Jag vet inte mycket om film men mycket om Niki Lauda – men visst borde väl Daniel Bruhl kunna vara med i en Oscarsdiskussion?

Det finns så klart problem. Man väljer ur verkligheten och några urval är märkliga. Hunts diskning i Englands GP och den famösa bensindiskningen av McLaren och Penske i Italiens GP. Detta är borta – men Hunts diskning och återdiskning i Spanien finns med. Det är rätt märkligt för att vara blygsam med orden. Kanske skulle det förbrylla en modern publik? Nu ligger dock fokus på deras rivalitet och därför tycker jag att alla dessa turer borde varit med. Det känns som en del av dramat höggs bort. Laudas intåg i F1 skildras också konstigt – BRM var inte hans första styrning.

Med alla dessa invändningar så återstår en racingfilm som vissa gånger får det att klia ordentligt i gasfoten, andra gånger letar man efter bromsen nere vid fötterna. Vem är boven/ hjälten? Filmen är smart på denna punkt. Hunt är en person som bränner sitt ljus i bägge ändar. En missbrukare som gör sitt livs grej och för att sen försvinna medan Laudas personlighet är att förbereda sig, genomföra och analysera för att förbättra. Lauda är långt före sin tid. Han påminner om en Schumacher eller en Vettel. Hunt? Ja, sådan förare finns väl inte längre i F1. Det sägs att Eddie irvine var något liknande men, stämmer det verkligen? Söp han och tog kokain under säsong, låg med 5000 kvinnor? Tror inte det. I dagens F1 värld är väl en felparkering eller en burnout med en Merca en skandal?

Jag vet alla F1 älskare kommer att se denna film. Såklart. Ta med er fruar och barn. Vill de inte  se filmen för F1 så kan de se den för att se 70-talets glamour och miljö. De kommer säkert att bli riktigt nöjda med sin bioafton.

Filmen innehåller diverse sjukhus scener från Laudas behandling. Jag trodde inte att filmen skulle vilja ta den vägen, vara så närgången. Några scener gör man bäst i att titta bort från. De är inte trevliga. De är dock nödvändiga. Laudas kliv från sjukhussängen till F1 depå igen är kanske det märkligaste sportvärlden någonsin har upplevt. Det finns helt enkelt inget att jämföra med. När någon annan än Niki Lauda kallas för ”levande legend” är det ett hån mot österrikaren. Han har monopol på detta uttryck inom sportvärlden.

Nästan 2 timmar, blast from your past, som säger en hel del om hur sporten har förändrats från 1976 till 2013. Jag tycker inte det har blivit bättre men kanske hade dagens mediasamhälle omöjliggjort en F1 säsong som den 1976? Insmugglade mobiler, paparazzi och sånt hade nog gjort en man som James Hunt helt omöjlig? Han behövde den tidens liv. En prins i tiden som mötte framtiden i Niki Lauda.

Så gå nu och se ”Rush” -själv ska jag leta efter BlueRay releasedatum.

Bara en fråga om när (MFF & Landzlaget)

Jo, det är bara en fråga om när- MFF blir klara Svenska Mästare 2013 och förbundskapten Hamrén får se sig om efter nytt jobb.

MFF behöver 6p. – Sen kan inte ens alla 08/031 journalister räkna bort självklara fakta; att Malmö FF är Allsvenskans bästa lag denna säsong. Inte för att det säger så där jättemycket- motståndet är sällsynt uselt. I söndags fick jag lida igenom Djurgården mot IFK Göteborg, det var inget tempo, snedsparkar och allt annat elände man kan se på en fotbollsplan. Kronan på verket; – en IFKspelare som missar att snubbla in en boll på mållinjen. Nej, och sen Häckens lätta seger mot ett hybrisMFF. Oh vilken Sunday, Bloody Sunday det var. Det enda roliga var när Lasse Granqvist såg helt förvirrad ut, som bara denne man kan, när ljudet försvann i en liveintervju. Nu är dock MFFs förlust mindre skadlig för de som vill ha en strid enda in i november, än vad IFKs kaos var. IFK förlorade mer än vad MFF förlorade. Så var det.

Tyvärr ser det mörkt ut för HBK att hänga kvar. Tråkigt då de lär ersättas av Falkenbergs FF, Hallands fotbollsmaktbalans kan ändras för en lång tid framöver. Å andra sidan Superettantabellen finns fina gamla laget Landskrona BoIs vars säsong är en katastrof och det laget behöver seriös hjälp framöver. Att vara försökskaniner åt f.d storspelares tränarlekstugor har skadat oerhört. En sparkad Roar Hansen kanske skulle vara ett bra namn?

En sparkad Hamrén önskar jag dock inget lag. För sparkad lär han snart vara. VM-kvalet som antagligen slutar för vår del i ett svettigt play-off blir förhoppningsvis Ljusdals gåva till elitfotbollen sista jobb vi hör talas om. Div 2 eller 3 är hans nivå. Vi vinner mot Österrike för att sen stå på nosen i play-off? Låter väl rätt väntat, eller hur? Det är vår nivå numera. Vi har själva valt det. Det är den bistra sanningen. Det hade varit en roligare TV-fest från Brasilien med Landzlaget men jag tror inte på det. Längre.

Lite roligare dock, karusellkvällarna framöver- Lennartsson till Kalmar eller som Hamréns ersättare? Stahre tillbaka till AIK? Torbjörn Nilsson till IFK? Norling kvar i MFF? Låter väl rätt smaskigt?

 

Gråa Dagar (Elfsborg och lite till..)

Ni minns att Lennartsson ställde Anders Svensson utanför laget – och var inte så pigg på idén att ge veteranen nytt kontrakt? – Många trovärdiga munnar snackar nu om att det var det som gjorde guldtränaren arbetslös. Det stämmer säkert. Jag har inge anledning att uppfatta situationen i Borås annorlunda. IF Elfsborg har sedan länge varit synonymt med Anders Svensson FF. Hur smart detta är inför framtiden är svårt att sia om. Hur ska man få verksamheten att fungera framöver nu när mittfältsmotorn som inte längre håller tempo, ens i Allsvenskan ska vara lagets allt? Klubben dras ned med i den förre detta tillgångens fall. I det läget sparka tränaren pga att herr Svensson inte gillar honom verkar vara tämligen inavlat.

Den finns liknande exempel i stora fotbollsvärlden. Just nu kan hela jordklotet se hur något liknande spelas ut i Manchester United. David Moyes har problem med att få de gamla hundarna sitta som han vill. Att ställa om till en ny tränare, som kommer in och säger obekväma sanningar när man är över 35 år är tämligen omöjligt. Bättre att skapa oreda i truppen och försöka få bort den nye bossen, eller hur? Strunta i vad som är bäst för klubben på sikt och bara se sig själv. Tidens tecken.

Ja, det har väl varit likadant i alla tider, egentligen. När Bob Houghton kom till MalmöFF, berättas det, att han var väldigt noga med att förstå hackordningen i omklädningsrummet. Han som utländsk ungdom skulle vara ett lätt byte för de gamla meriterade spelarna om han gjorde fel med dem. Bob gick deras väg – för att få med dom på sin egen. Det lyckades och fusionen var en av svensk fotbolls mest lyckade någonsin. Ja, den mest lyckade. Faktum.

I vår Allsvenska är det ohyggligt svårt att bli av med spelare. Transfermarknaden är ytterst begränsad. Så Lennartssons sätt att få Elfsborg på hans väg, var kanske omöjlig. Ingen köper en snart 40årig långsam spelare med usel självkritik. Moyes kan däremot sälja iväg liknande trilskandes inventarier i sin trupp. Det jobbet är lite enklare. På det sättet. Nej, det vill till att båda sidor bjuder till, normeras med varandra, för att klubben ska kunna fungera på bästa sättet i nuet och i framtiden. Detta hände inte i Borås och jag tror helt klart att det är Elfsborg som är förloraren dessa gråa dagar som kommer. Lennartsson kan däremot dyka upp varsomhelst snart. Var så säkra.

Vapen & ammunition (Guldstrid och tränarkarusell 2013)

Hur gick det till? Hur i stort sett joggade MFF hem Allsvenskan 2013?

Ett väldigt lätt svar på frågan är att motståndet har varit – låt oss säga mediokert. Snäll ska man vara. Elfsborg, HIF, AIK och IFK Göteborg har visat upp en makalös förmåga att göra bort sig, vara usla när det gäller. MFF har också spelat under sin förmåga många gånger under säsongen (DIFx2 tex) men ändå snabbt stabiliserat ett sjunkande skepp. Något av ödets ironi är att den av MFF fansen hånade, odugligförklarade MLS-stjärnan Erik Friberg får vara guldmakare – två gånger om, dessutom. Friberg är ett guldvapen, ett typiskt sådant. I svensk fotboll är det spelare som han som stiger fram och avgör. Grovjobbare som kör ända in i duschen. Så kan det gå. Vi som alltid gillat Friberg, ända sen Häckendagarna för hans Championshipspelstil, har idag rätt kul åt vissa fans kappvändande – en svår sjuka på Swebank Stadions läktare.

Ja, det är inte riktigt klart – men inte lär IFKLångabollarpåTobbe eller HIF/AIK plötsligt bli ostoppbara vinnarmaskiner? Knappast. Det är rökt för dom. De föll på eget svärd. Detta lär framkalla en tränarkarusell utan motsvarighet i Allsvenskan. Ryktet går att Norling sagt upp sig, HIF, AIK, Kalmar och Elfsborg (hände redan igår!) lär byta tränare. Djurgården som kan ta sig upp på en 5e plats i årets serie är också ledigt inför nästa år, dessutom. Spekulationer om Norling i AIK, Backe i DIF, Hamren (!) i MFF nästa säsong pågår på många håll. Intressanta tankar och fantasieggande. Det lär kanske inte bli av alls, kanske allt bara lunkar på? Vad händer då? Det finns några veckor innan sparkarna kommer att gå och anställningsPK kommer att gå i gång, så det är en bra tid att fundera på vad som egentligen är bäst för respektive klubb.

Kanske blir det som i England just nu, nästa år här? De lag som behåller lagledning kan casha in på de andras omställningsproblem med nya regimer? Därför hade det kanske varit bättre att IFK LBPT hade vunnit Allsvenskan? Stahre lär sitta väldigt säkert.. IFK kunde kanske klara ett CL-kval med sin, för att vara snäll – ”klara taktik”, bättre än ett  förändrat &sönderköpt MFF? Det känns så ibland. IFKs problem här hemma är när de ska föra matcher, skapa spel. Något de slipper i ett CL-kval. Då är en primitiv tjongboll rätt bra att ha i vapenarsenalen. Har man dessutom gjort den till ett patent är det ännu bättre ammunition.

– En annan, stor faktor i hur det gick till när MFF vann guld 2013  – var när de bjöds på ammunition, helt gratis, av en mycket korkad bollmotare i IFKLBPT, som skulle ge sig ut i ett psyksnurr mot MFF i liveTV. Sällan har en spelare gjort snyggare självmål. Richard Dunne inräknad. Det är en sak att se Mourinho, AVB sitta och skicka psyksvärd genom rutan till varandra – en annan att göra det själv, eller hur Johan Alvbåge?