Archive for the ‘Premier League’ Category
En Himmelsblå Drog. 29 feb. (MalmöFF)
Malmö FF har Blå Vägen & West Ham United har the West Ham Way. Nu undrar ni nog vad jag yrar om. – Det handlar om fotbolls- stil. Hur lagen spelar sin fotboll. MFF har en egen skrift om detta; http://www.mff.se/sv-SE/aktuellt/media/nyhetsarkiv/2010/2010-09-14_Bla_Vagen . Det behövs ingen manisk privatspanare för att se att MFF i och med Åge Hareides farväl återgår till grunderna, till manualen. Allan Kuhn är plockad till systemet. Ett sorts insidejob för en välkommen främling. Det är den blå vägen hem som gäller.
MFF har sitt tankesätt på papper. Det har inte West Ham United. Det ställer till det. När Big Sam Allardyce var manager blev faktiskt laget buat efter de vann och säkrade nytt kontrakt i Premier League, pga sättet de spelade. Publiken ville ha the WH- Way, bollen på marken, attack & flärd. Big Sam stod för en annan idé. Den trängde managern ifrågasatte då hela denna sinnevärld. Påstod att det fanns ingen the West Ham – Way öht. Att supportrarna var ”deranged”. Big Sam fick senare inget nytt kontrakt i klubben.
Därför är det bra att MFF har ett nedskrivet dokument om sin idé. Så när ni tvekar över HUR MalmöFF spelar sin fotboll 2016 tvekar ni på klubbens ideologi. Den lär dessutom bestå. Jag har svårt att se sportchef och klubb plötsligt backa på denna punkt. Diskussion om hur Kuhn fungerar, hur laget verkligen ställer om och spelar enligt den Blå Vägen och hur tränaren hanterar truppen är ju dock som vanligt men själva spelet – glöm det.
När Slaven Bilic tog över efter Allardyce framkom en annat problem. Truppen var anpassad efter den förres önskemål om spelare. Sådana som spelade Big Sam fotboll. I MFF tror jag det finns liknande problem. Ett antal spelare som fungerar bäst i ett Hareide spel. – Eller började Daniel Andersson redan förra sommaren fylla på med spelare som ska passa Blå Vägen? Och därför fungerade inte laget fullt ut under Åges sista halvår?
En annan längtan, -hur ska Guillermo Molins få tillbaka sin matchform? Ja, spela matcher är ju ett bra sätt. Men hur? Anfall eller Mittfält? Låt oss gå tillbaka i tiden. På det glada 00-talet hjälpte jag ibland Lunds BKs P90 verksamhet. Jag var annars ledare i flicklag men i och med att mitt andra barn spelade också och ledare saknades dubbelarbetades det ibland. Till en match med 3e laget kom en kille från 1a laget. Han hade varit skadad och behövde komma i matchrytm. Få en genomkörare. Han skulle spela vänsterback var instruktionen. För att få mycket boll, vara med och bygga spel, känna lagets rytm och symmetri. Komma igång! Så görs en igångsättning av läkt fotbollsspelare. Spelaren? Ivo Pekalski.
Förbluffande att MFF inte tagit denna väg tillbaka med Molins! Jag är faktiskt mycket förvånad. En landslagsnivå stjärna. Förbluffande.
Cupen ångar på. En på många sätt väntad seger mot Ängelholms FF efter vad som nu mera verkar vara standard när stora lag möter små. I veckan hade Manchester United samma scenario mot FC Midtjylland. Det stora laget ligger på har boll, försöker skapa och det lilla slår undan, – så på ett ögonblick tar de små ledningen. I längden kan de dock inte stå emot, stå på egen mållinje i 90 minuter och rensa utan storleken har betydelse och de små blir som en schweizerost tillslut. MFF kunde ha haft ledningen med 3-0 i paus. Utan några större problem. Nu blev det mer dramatiskt. Tyvärr.
Kanske inte helt rättvist att ge sig in i större diskussioner om spelare men det görs mycket av att lagkapten Rosenberg lämnade över straffen till Kjartansson. Tja, Mackan hade väl allt att vinna på det. Eller? Berget behövs i boxen, i mitten. Bra därför att han hela tiden drar in dit. Högerkanten får dock ligga still då på kantlinjen vilket gör kantspelet aningen underligt. Tiden kommer nog fixa det. Uppspel bör absolut inte ligga på Lewickis fötter. Konstigt att det tog en halvtimme att fixa till det. Eikrem har sin tid nu, på plasten. Lågintensivt fysiskt spel och fin bollrull. Därför blir jag förundrad över hur han försvann ur matchen helt. Inget bra besked. Christiansen kom in och visade hur stor skillnad det är i kvalitet. Största intrycket är dock att MFF antagligen har Nordens bästa anfall i Berget, Rosenberg & Kjartansson när dessa kommer i riktig matchform blir det åka av.
Nordens bästa målvakt i luften hittas däremot inte i MalmöFF. Wiland verkar vara en kanonsnubbe och gör ofta kanonräddningar när det behövs. Fasta situationer med boll i luften är inte hans grej däremot. Något som våra motståndare kommer spela på framöver. Så inga onödiga hörnor, inkast eller frisparkar vid egen box gäller 2016.
På tal om Lunds BK P90. Johan Eiswohld var en annan spelare i den verksamheten. Hur länge spelar han kvar i Ängelholm? Borde vara ett intressant namn för tex HBK om de tar sig upp i Allsvenskan igen till hösten.
Vintervila (MalmöFF)
Så här i säsongens första minuter kan det vara tid att reflektera lite över saker & ting. Hur är det egentligen med Malmö FF, nu idag 2016?
Tyvärr verkar det som väldigt många har stirrat sig maniska på klubbens ekonomi. Vänner som fiender till Malmö FF. När andra klubbar redovisar förlust hos revisorn jublar många av mina MFF-vänner som om vi slagit rivalerna med 5-0 och två ribbskott. Minst. – Som om pengar hjälper mot att vi bara blev 5a förra säsongen och andra rivaler slutade över oss i tabellen.
Många verkar redan ha glömt att det som byggde MFFs miljoner på banken var en enorm ekonomisk kris som fick klubben att förädla spelare och hålla fast vid Rolle Nilsson trots blygsamma resultat några år. Utan den krisen hos revisorn hade vi aldrig varit den stolta klubb med CL- stämpel vi är nu.
Därför kan en motsvarande kris göra samma sak med våra fattiga rivaler. Se upp!
Att fylla sin trupp med dyra inköp som bara är i klubben för att kreditkortet mår bra är ett långsamt fotbollsmässigt självmord. Varje klubb som glömmer grundverksamheten, förädla egna spelare som är en majoritet i omklädningsrummet, fyllda av klubbhjärta går under. Se bara på hur topplagen, de rikaste av rika mår i Premier League numera.
Pengar spelar inte fotboll. Det gör spelare och de som är hungrigast, mest motiverade brukar vara de som lyckas bäst. Lag byggs av sammanhållning. Ett gäng som gör saker tillsammans med en inre styrka av att lita på varandra. Tar emot varandra när någon faller.
Det såg inte ut så i MFF hösten 2015. Det såg ut som det var jaget före laget. När laget förlorade bytte snabbt supportar samtalsämne och skrockade över hur många hundra miljoner vi hade på banken föraktfullt mot de som slog oss.. Så är vi lyckliga med en sådan utveckling av vårt MalmöFF? Är det vi vill vara?
(Nu till något annat. De signaler som kommit från träningen (så här långt) är mycket bra, spelare som kommit in är bra lösningar på några av våra problem. Balanserar ut laget. De som verkar lämna känns som rätt kandidater för att gå vidare någon annanstans. Kuhn har en filosofi, en strategi som jag tror på- MFF ska spela mer aktiv fotboll och vara ett passande lag. -Är dock lite frågande inför hur han ser på defensiven, men det lär väl visa sig framöver. Kanske vi har en organisation med Daniel Andersson i en managerroll, rent praktiskt och Kuhn är mer av en tränare, på gång? – Tror det är väldigt bra i så fall.)
1966: Engelska Ligan (Geoff Hurst)
Vid Lucia är det spelat 20 omgångar av Engelska Ligan. Dåvarande världsmästarligan!
Hur är ställningen?
1. Manchester United
2. Chelsea
3. Liverpool
4. Stoke, 5. Leicester 6. Burnley 7. Tottenham 8. Everton 9. Nottingham Forest 10. Leeds
West Ham United ligger 11a..
I botten återfinns, Newcastle, WBA och allra sist Blackpool.
I Kajan Sandells tipsförslag finns en del intressant. Arsenal har ett starkt försvar. Blackpool har ingen kedja. Leeds är hemmastarka. Southampton rasar utför, managern Ted Bates vill ha nyförvärv.
Noterar följande om match 3 på stryktipset: ”Londonderbyt Chelsea- West Ham är kanske inte den säkra etta som många tror. Chelsea har svårt hemma och endast en seger på de fem senaste. West Ham har i sin spjutspets Geoff Hurst en målfarlig kille som Chelsea-försvaret måste se upp med. Lyckas det kan det kan det bli en tvåpoängare. Gardera med kryss.”
Hur gick det? Jo, inför 47, 805 spelade lagen 5-5!! Hurst blev dock mållös. Ron Greenwoods lag fixade ett kryss. Kajan var något på spåret.
(Fotnot: Seger gav 1966 2 p.)
Steven Gerrard .
Jag har alltid haft en softspot för Liverpool FC kaptenen.
Jag har läst boken.
Hans öde, från Hillsbouroughkatastrofen och framåt, var att bli kapten i Liverpool FC. En spelare, ett hjärta – en klubb. Det är fint. En slags Mark Noble. Ja, ni ser det finns spelare med klubbhjärta lite här och var om man bara tittar. De blir färre men de finns. Gerrard är en strålande spelare på alla sätt och vis, en kulturbärare. En symbol. Han är och förblir en playmaker av stor kvalité.
Nu börjar det närma sig slutet , ja i praktiken tog allt slut redan förra säsongen när han snubblade mot Chelsea. Det var slutet. – Och början på en tid av hån och skratt mot honom. Jag är säker på att han vet med sig att nu är det över, det blir aldrig någon premierleagutitel i hans älskade Liverpool FC. Säsongen ut ska han stå ut med smädelserna.
Sen? Det snackas MLS. New York eller LA. Tror för min del att han hade trivts bättre i Seattle än i glitter och glam städerna.. På något sätt känns det smutsigt att en spelare med sådan hållning som Gerrard ska avsluta i MLS. Det är för kamerafolket typ, Henry & Beckham. Gerrard verkar vara -efter att ha läst honom -en lågmäld kille från kusten som hellre går ner på puben och lever livet där som det levs där än som froterar sig med kändisar och botoxfolket. Jag kan ha missuppfattat honom och vem vet kanske ligger det och lurar en perfekt talkshow gäst bakom fasaden? Vi får väl kanske se det framöver?
Jag ska fortaätta att ha respekt för honom ända till den dag han blir manager för Liverpool FC, i alla fall.
Var är vi nu? (MFF-HBK)
Så här i avslutningstider, tänker då främst på de stora europeiska fotbollsligorna, är huvudet fyllt med seperationsångest.Premier League lämnar alltid i maj månad, saknaden blir stor. När man ska hitta svar och uppslag blir det lätt att man blandar ihop saker & ting. Det som lämnar vill man hålla kvar vid en liten stund till, klamra sig fast vid och det nya man måste gå vidare med känns lite skrämmande.
Igår afton avnjöts allsvenska serielunksmatchen Malmö FF mot Halmstads BK live. Det var regn. Det var fukt. Det var svensk sommar på g. Matchen kan i stort beskrivas som Bambi på hal is med fia med knuff. Passningsspel från helvetet, avslut som gjorde ont i matchbollen samt faktiskt en domare som var bättre än alla tjugotvå spelare, i alla fall i tempot. 3-1 blev det, ser bra ut på papper och för guds skull – kolla inte verkligheten bakom papyrus. Låt det vara. – HBK ska dock ha en eloge för sin andra halvlek där de krossade vårt mittfält och anföll i raka linjer rakt fram i banan. Rena rama autobahn.
En sak, en fundering väktes dock.
Är Åge Hareide vår BigSam eller Pellegrini? Låt mig utveckla.
BigSam kom till ett kortpassande fotbollspelande West Ham United. Han slog sönder hela grundspelet, införde sin tjongboll med inlägg, inlägg, motlägg som anfallsidé. Ja, hela spelidén, faktiskt. Hammers har blivit ett Premier League lag av detta men fansen vrider sig i plågor av denna förändring. Vinster möts med burop. 80% av fansen vill ha honom sparkad visar en stor nyligen genomförd studie. Operationen lyckades, men patienten dog brukar det heta lite fint. BigFatSamOut heter det på modernt internetspråk. Är Hareide vår BigSam? Kom han in slog sönder vårt spel men blev resultatmässigt bättre? Ja, kanske det.
Pellegrini? Mannen som kom utifrån, lite äldre distengerad, trevlig & kunnig. Gav Manchester City lite, lite rakare anfallsspel och utjämnade klyftorna i truppen, fick med sig alla i ett mer rotationssystem i laguttagningarna. Var inte heller främmande att rätta till nyckelspelare som föll ur ramen formmässigt med en bänkning. Guldmakare. Är det Hareide vår Pellegrini? Kom in och förbättrade, spacklade i där det behövdes och förädlade. Ja, kanske det.
Var är vi nu? Jag är som en åsna mellan två hästar i denna fråga än så länge. Det kan gå hur som helst, faktiskt. En sak är dock säker vi lär vinna Allsvenskan denna säsongen.
The Magnificent Seven (Premier League)
Först var det the big four, som blev the big five. Numera snackas det om ”the magnificent seven”.. Arsenal, Man City, Chelsea, Liverpool, Spurs, Everton och mästarna Manchester United. Premier League mår bra, dansar & ler – tar en runda i baren på väg hem i festnatten, typ.
När övriga Europa går emot dominans av ett eller två lag i sina ligor så sprider den engelska ligan på äran. Nåja – det är i praktiken bara de tre förstnämda som har en riktig chans på titeln; Arsenal, Chelsea och Man City. Det lag vinner som åker ut snabbast ur Champions League och kan lägga 100% koncentration på ligaspelet? Mycket troligt. Racet mot ligatiteln kommer bli en fest att följa. – Arsenal, som så gärna vill men verkar ha förbannelsen att verka vilja mer än egentligen kunna. Chelsea, tunga och mäktiga med Mourinho som general. Livsfarliga! Man City som såg ut som ett fiasko under Pellegrini har vänt helt om spelar fantastisk fotboll med knorr. Omöjligt att rangordna men gissar att Chelsea blir tuffast i längden.
Liverpool, Spurs, Everton och Man Utd slåss om övriga europaplatser. Om Sunderland skulle gå och vinna LigaCupen blir det dessutom riktig strid här. Då kan det sluta med att man måste komma 5a för att spela i europa..
Man Utd har verkligen ställt till det för sig, bytet från Sir Alex till Moyes gick fel på så många sätt – och nu ska allt räddas genom en fantastisk vårsäsong. Mata är invärvad för en kungs lösensumma. Visst -kreativitet stavas Mata. Det är helt rätt. Dock.. Mata har snack runt sig att vara en dryg, jobbig typ. Hur är det med karaktären? Det behövs dock fler spelare till Old Trafford framöver, en Mata kan inte ensam vända motvinden. Försvar och innermittfält är dåligt ofta. Det ser långsamt och trögt ut. Det är som att se Everton de senaste åren..
Spurs- Eriksen, Adebayor och alla de andra överlevde AVB och Tim Sherwood kunde komma in, förenkla och hitta lagets mojo. Bra så, det finns mycket fotboll i denna trupp och får man fortsatt nedförsbacke blir det kanske riktigt kul i vårvärmen. Ett nytt stadium är också på gång att kämpa för. Tottenham har ett framtidsgäng. Laget har också fullt fokus på ligan, det talar för framgång.
Everton- klubben där ingen saknar Moyes? Verkar inte bättre. Martinez har gjort en Sherwood, -förenklat. Där Moyes lag såg som de sprang runt med handbromsen hårt åtdragen, släpps nu hästarna fria. Jag gillar att titta på Everton. De gör smarta affärer också. McGeady, Lukaku,Coleman och Baines – lägg till gamle räven Barry också. Här finns mycket att vila ögonen på! Laget verkar att hittat sig själv, återuppfinna sig varje match. En uppgångsspiral som kan gå långt.
Liverpool – Suarez, hit och dit. Upp och ner, Framifrån och bakifrån. Ett lag som gång på gång sprattlar emot allt snack om att nu är de tillbaka i toppen. Precis när man räknat in Suarezlaget i toppen så faller de ihop, behöver lite mer ryggrad, lite mer stadga för att på riktigt spela om titeln. Huvudfavorit till 4e platsen, dock. Suarez.. ja, vad säger man. Han är allt i ett. Enastående, briljant och vedervärdig. Det är fantastiska mål och hemska filmningar. Divalater och barnslig glädje samtidigt. En spelare som Premier League behöver.
Smakens värre, alltså.
– Form tabellen just nu; Man City, Chelsea, Arsenal, Spurs, Man Utd, Everton & Liverpool. Ja, de magiska 7 toppar även där. Intressant.
Southampton och Newcastle har spelat bra, riktigt bra men jag är inte helt övertygad om att de kan göra så mycket mer denna säsongen. Det känns inte så lite korthus faller här. Två klubbar som inte är helt hemma när det gäller inre struktur. Det verkar också som att man kan bli säljande lag framöver. Synd för Southampton skulle om man kunde behålla denna trupp bli en liten maktfaktor inom den nära framtiden..
Det finns ju också en bottenstrid och kanske är det resten av lagen som utkämpar den? Det känns faktiskt så.
Mina tips på nedflyttade lag i majsolen? Stoke, Swansea och Crystal Palace..
Hur som helst – en halv säsong kvar ungefär och mycket, mycket TV-godis framöver!
End- Game (West Ham United)
Så var det tid.
Klockan klämtar för West Ham United.
Saker börjar hända; Nocerino och Borriello har anslutit, Caroll börjar närma sig startelvan och kanske Reid också snart kan hjälpa till? Ett helt nytt lag, en nystart.
Då är frågan – kan lagledningen fixa ihop allt detta? Det är ett längre steg mentalt från vit-flagg i cuperna till strid för livet i ligan, än man tror. Ett stort steg som kräver ledning av rätt man. I det läget sitter vi alla och frågar oss om BigSam Allardyce ska fortsätta med sitt 4-5-1 system? Passar det spelarna? Caroll kräver inläggsspel. Ravel, Noble & Nocerino är markspelare.. och Downing, Jarvis och Cole är väl inte direkt fruktade vingar våren 2014? Nej, detta ser ut som totalt kaos. Alla har väl sett att ytterbackarna är för dåliga för Premier League, mittbackarna som har spelat i Tomkins och Reids frånvaro håller heller inte. Glöm inte att målvaktspositionen är ytterst problematisk just nu – ingen stabilitet längst bak längre.
Tidningar skriver om ett skuldberg på £77 miljoner i skulder. Nedflyttning knäcker klubben?
Jag har länge nämnt Roberto Di Matteo som mannen för mina Hammers, tänker inte ändra på det nu. Big Sam sitter dock säkert pga sitt långa & dyra kontrakt och kommer inte sparkas. Tyvärr. Istället är frågan hur han skulle kunna skaka liv i det döende laget. Trots de fina nya inlånen. Det kommer bli en lång, lång vårsäsong för klubben, laget och oss fans.
Sam´s Town (West Ham United)
”Being a West Ham United fan is a life long agony” is the words of rocker Steve Harris, Iron Maiden. Its very true. We have never won the league,but a few oh! so great FA-cups and a European Cup Winners Cup. Thats all. A Hammer is not the one who brags around the neighbourhood about wins. A Hammer brags about the way the club plays football and brings new talent to the game. Its about pride. We play attractive football with our own talent. But we loose, yeah! We loose. 3-0 up can be a 3-4 game in the end, sure. I love it. West Ham United, is for me being proud of the club, the team whatever.
These days I am confused. We are not playing good fotball. Well, if you like crossing, from deep or by the byline, you might find some beauty in our game these days. I don´t. Those crosses are hanging in the air so long they are a easy pray for the defenders. Its a bad joke. We are only giving away the ball away – and our midfield never wins the back the ball. Our defenders can´t defend against attackers who keep the ball on the floor. Our tactics is a parody. – Even when we do attack with a header against the opposite goal its an easy catch for the goalkeeper or goes wide. Sorry, but I can´t take it -no more.
The Squad. Well, its Bolton or Newcastle old leftovers that are runnig out there in our shirts. Don´t impress me much. I love the fact that Tomkins and Noble are still around, makes me feel a little bit at home. For the rest of them? I don´t care. Joey O´Brien? Matt Taylor? At their best – good championsship players. I could go on here, but… sorry.
Why is this happening to my so beloved club? Well it is Sam´s Town these days. Sam Allardyces tactics and players all around. I don´t like it. I could understand giving the man a new contract. 10th last year was a good result, but a long, long, long, long contract with a great salary? Please.. How could this happen? Who was dumb enough? Why just keep calm and give the club a way out if things goes south in the future? Now, Big Sam is nearly not possible to sack. Its a shame!
This season is the sum of all fears –
Andy Caroll. Nearly all of our transferbudget went to this injuryprone investment. Well, we got a naked picture of him in a bath. Nothing more.
The Cup fiasco. Going for the Wembleyticket against Man City in a 180 minute battle was.. at best, stupid. The price was giving Nottingham Forest another round of FAcup glory. A broken confidence in the youth team. In the end we got nothing but disgrace.
The league. Yes, the league. Read the League table and cry. We are in big, big trouble. To say the least. The good news is that we are in good company, but in the end of the day that can work against us. So many teams to beat that also is fighting for survival means many hard games. Cupfinals all of them. Are we ready for this? Hardly. If we are still in the Premier League next season it will be a great turn around. A miracle.
Are West Ham, the new Wolves? Straight down to League One? Well, I am afraid this can happen to us. Will we be playing Crawley Town in the new stadium? My confidence in Big Sam and the board these days are gone. The old squad, the tactics and the transfers (havn´t begun talking about Ronny Johnson, yet..) all points in one direction. Down, down, down.
But I am still proud to be a hammer. I rather be a hammer than support a club backed by oil money and a squad that is a La Liga Dream Team.. believe it or not!
Vi Tippa.. (Premier League)
Det finns fog att tro att jag är en bra tippare. En gång, på hösten 1997, hade jag 13 rätt på tipset. Inte någon stor utdelning, precis – 24 000 kr men ändå- äran! Därför tar alltid min omvärld emot mina tips, efter detta datum, med allra högsta allvar. Sanningen är att jag efter denna framgång (och innan) alltid har varit en 8-9 rätt tippare. Hyfsad men inget speciellt alltså. Svenskt lagom bra. Mellanmjölkig.
I somras tippade jag Premier League. Det var kul. Ranka alla lag och sätta in dem i ordning, 1-20. Så här efter säsongen – mindre kul läsning.. Ok, satte Manchester United som mästare, men handen på hjärtat – hur svårt var det? Revansch i blick och Van Persie i mitt. Kunde inte gå fel. I övrigt satte jag topplagen men överskattade: Liverpool, Tottenham och ASTON VILLA. Underskattade; Man City, Chelsea, Arsenal och Everton. Jodå – hade Aston Villa som årets surprise, blev ju som det blev med det..
I botten var det också pannkaka- fick in Reading som nedflyttade men annars, bara pinsamt – Norwich & West Ham klarade sig med marginal. Swansea blev en av årets succéer. Newcastle ordentligt överskattat. Annars ganska så ungefärligt halvbra.
Det är svårt att tippa, min överskattning av QPR som mittenlag och FAcupvinnare är ju klassisk..
Nej, tippa är inte min grej..
Originaltips finns här: https://fyrafyraettett.wordpress.com/2012/08/17/halla-igen-hur-ar-stan-en-sadan-har-kvall-i-augusti-nar-sommaren-regnat-bort-premier-league-201213/ enjoy…
Reasons to be cheerful (Allsvenskan & Premier League)
Topp 5:
5. AIK, klubben som ”nu ska ta ett steg in i den nordiska eliten” har det lite trögt. Härligt! En timmes reklamTV av SVT, textkilometer i pappersmedia angående ett nytt ställe att spela hemmamatcher och allmän hybris verkar nu möta verkligheten i form av insikten om att ett dåligt lag, är ett dåligt lag. Inget annat, inget mer. Välkommen till verkligheten.
4. Andy Carroll. Osynlig mot Southampton men när det gällde slog han in en frispark, med hjälp av en Saintsfot och fixade 1-1. Vilket lån! Snacka om att förbättra ett lag, nyckeln är att ha ett tydligt spelsystem och hitta spelare som passar perfekt för systemet. Nu är det bara att hoppas på att Carroll kan stanna resten av karriären i East End, platsen där han är bäst.
3. Djurgården. Vad mer kan man säga? De visar att de har landets mest korkade publik, att DN dyrkar dem och att de är ett uruselt fotbollslag på mindre än en vecka. Om Janne Josefsson ville dra byxorna av AIK i Uppdrag Granskning så gjorde deras 08-kollegor allt helt själva och står nu med rumporna helt bara inför fotbollsSverige. Bara att njuta och drömma om en framtid där DjurgårdenFotboll hamnar på samma nivå som deras hockeysektion, nämligen – inte längre i Sverige eliten.
2. Malmö FF. Matcherna mot Kalmar är väl aldrig de man minns bäst efter säsongen? De är i högsta grad bruksmatcher. Matcher som finns för att stabilisera en serietabell. De ska spelas av och visa på ett styrkeförhållande, helt enkelt. 1-0 var ok. Inte mer. 7000 personer mindre på läktaren än mot HBK.. aningen stort tapp av publik för att det ska vara bra. Lockade inte den mekaniska tjuren, eller skrämde den tom bort folk? Jippon kring matcher som inte har med fotboll att göra är inte min grej. Om klubben ska försöka dra mer publik, sätt matchen i fokus och lägg ner resurser där. Spelet? Inte var det något att hoppa glatt till – vi närmar oss en spelidé, go vänner. – En defensiv nötande omställningstaktik som med sitt tunga mittmittfält ger full poäng men inte mer.. Bra? ja, om det ger oss våra poäng är det tolererbart men i motsatts till West Ham, tycker jag, att vi INTE har spelarna till vårt system. Vi har några som är perfekta, Rantie, Richardinho, mittbackarna och innermittfältet Halsti/Friberg. De andra kämpar för att fungera i denna köttfotboll. De bollbehandlande spelarna (tex Hamad) har det svårare att fungera i systemet, tyvärr.
1. Paolo DiCanios Sunderland. Har man kris kan man sparka managern eller hela laget, det blir alltid det första alternativet. Om allt går prefekt får man ett nytt uppväckt lag också i och med bytet. Sunderland har vakant från de döda, återuppstått i elfte timmen tack vare DiCanio. På sin brutna engelska och med sitt vilda kroppsspråk, hatas han som den utlänning han är- i alla atomer, av de inkrökta engelsmännen men han avgudas av sina spelare och fansen. Laget spelar med en aldrig tidigare visad passion, alla spelare vet precis vad de ska göra i situationerna som uppstår under en fotbollsmatch och framförallt de är rättvända när de får boll! Förändringen som Sunderland har gått igenom är sensationell och frågan om nedflyttning är rimligen nu bara ett burleskt dåligt skämt. DiCanios intåg i klubben är Premier League när det är som bäst – öppet för intryck utifrån, snabb förändring och en manager som förstår att rida på mediabevakningen (det Svennis missade grovt en gång i tiden..). Mourinho må vara ”the special one”, men DiCanio kan mycket väl vara ”the real one”?
Blå Himlen Blues 