Blå Himlen Blues

Fotboll & Musik, samt en del annat.

Kärleken Väntar (MFF-Falkenberg)

14 dagar innan Allsvenskans premiär i Malmö var jag på MLS-fotboll. Seattle Sounders i två matcher, 40.000 åskådare – en match i ösregn, den andra i strålande vårväder. En sak jag och mitt matchsällskap var ganska överrens om var att den amerikanska fotbollen behöver en ”Pep”. ”Pep” som i MFF 2010. En tränare som kommer in och utvecklar passningsspelet. Inte det köttsliga utan det mentala. Lär spelarna passningsens inre värde.

MFF lever på ”Pep”-generationen. Spelare som kan värdera passningen. Mycket förlorades under Norlings tid, då planen bara var att slänga bollen på Hamad eller Eriksson så skulle deras inre kreativitet lösa allt. 2014 års MFF har inga sådana billiga lösningar. Det är på kanterna det ska ske istället. Explosionerna av kreativitet ska komma från sidorna.

Första halvlek är detta tydligt- det har visats i Svenska Cupen, innan också. Ett stumt inre av planen, ett rörligt lag på sidorna. Det är ok. Inte alls fel tänkt, men även de bästa av planer.. Tyvärr, så kunde Falkenberg ganska lätt spela 0-0 i 45 min med MFF. Kroon och Forsberg kom aldrig till. Inget hände. Inget alls, faktiskt. Kanske nykomlingarna var de farligare den första halvleken..? Illa i så fall. Låsa kreativitet till ytterplatserna är tämlingen enkelt att försvara mot- det är ingen hemlighet.

Därför är jag ganska förvånad, – positivt-  över lagledningens beslut att ändra direkt i paus. In med Thern och skapa ett mittalternativ för den kreativa bollen. Plan B. Det ger resultat. Bättre variation. När Erikssons skott sen fumlas in och 1-0 är ett faktum löser sig allt och MFF spelar riktigt fin fotboll som till slut ger en rättvis 3-0 seger. Stor eloge till lagledning som ändrade upplägg efter motståndet och matchbild. En coachseger, ihop med kvaliténs seger över medelmåttan. En mästarlag som visar hur det förhåller sig i faktiska styrkeförhållanden.

Det är hälften så många på läktaren i Malmö, jämfört med Seattle. Hälften så hög ljudkuliss. Spelet, coachningen dock – så mycket bättre. Jag tänker på vad en man kan uträtta med ett lag på träningsplan under hemresan. det kliar i tränarkroppen.. När det gäller MFF årgång 2014 är det dock ingen eufori i kroppen ännu. Kärleken får vänta.

 

secondColumn-16x9 (1)

 

 

 

Written by Stefan Jonsson

2 april, 2014 den 10:13

Publicerat i Allsvenskan, Fotboll