Fred (MFF)

”är det verkligen fred vi vill ha”, frågade sig Mikael Wiehe i ett 70-tals pekoral.

Frågan går att fundera på angående Norling-Gate, november 2012. Vill vissa journalister, fans eller folk i de olika falangerna inom MFF egentligen ha fred?

Nu blev det som det blev och status quo i föreningen är något alla måste förhålla sig till. Vanligtvis så blir förhållandet bättre mellan huvudpersonerna i ett bråk efteråt. De som tagit sida i konflikten har dock har svårare att samsas, för mycket har sagt, gjorts i stridens hetta. Kommer tex denna blogg bli en Per ågren- fansite? Knappast.. Däremot kommer alla MFFare vara mer på fötterna när det gäller tändning inför 2013. Konflikten har skakat liv i passionen runt klubben och en sömnig november blev en lång het sommar. Inte illa. MFF glöder i en normal trist svenskfotbollshöst. Lag flyttas upp och ner, några spelare byter klubb som vanligt vid denna tid varje år. MFF är inte som andra klubbar. Tack och lov för det.

Det snackas nyförvärv, det snackas om att Norling bara har ett år kvar, det snackas huliganvåld & det snackas ekonomi. Det glöder,- måste vara hårt för andra lags fans och deras sympatisörer i journalistkåren, – ett interngräl på MFFs träningsläger är större än AIK och HIFs europaspel. Sammanslaget. Vår skånska version av lycka är sannerligen något att odla svenska avundsjukan över.

Per Ågrens framtid? elefanten i rummet.. min personliga ställning är att det är hans befattning som är fel. Sportchefsjobbet ska bort. En relik från gamla dagar. Svensk fotboll måste utvecklas och ta steget vidare. Låt ”tränaren” ha fullt ansvar för spelartruppen också. Varför ha en omväg via en ”sportchef”. I småklubbar gör ju ofta ordföranden det jobbet i samråd med tränaren. Då kan man lägga detta på lagansvarig i de stora klubbarna. Nu är ju sportchefen egentligen en extremt välbetald sekreterare till ”tränaren”. Onödigt, dyrt och klumpigt. ”Sportchefen ska bort” som Magnus hade sagt i Fem myror..

Ågren själv är väl mer en styrelsemänniska, en möjlig kommande ordförande tom. En korrekt pärmbärare som inte gör något utan femtioelva bakgrunds kontroller. Hur han kom att hamna i sin nuvarande roll är en gåta och kanske egentligen roten till en icke fungerande organisation. MFFs egen Ola Andersson (se AIK), en f.d spelare som kan analysera, organisera men inte  vara dynamisk, kreativ när det behövs. En intern tillsättning som tack för alla år på planen som blir absolut fel i praktiken.

Fel man på en post som inte borde finnas.

Norling – rätt man på en post som borde få utökat ansvar.

Spelarna är vinnare på att luften är klar igen. De får nu sin satsning och kontinuitet i samma paket. De får också motivation och morot inför nästa år. En knuten näve i skallen. Passar våra pågar utmärkt. Det kommer smälla på bättre nästa år, lita på det. Nu har man något att bevisa, kämpa för på ett annat sätt. Nu gäller det att visa att deras linjeval i konflikten var rätt. Truppen är också tillyxad med bara motiverade spelare kvar att jobba med. Tänk på vad vi har att leka med..!

Pontus & Hamad, nya A-landslagsmän med Europa för sina fötter. Nästa år ska de ta steget upp i direkta eliten i landet. Vara vägledare för svensk fotboll på hemmaplan- ta över Anders Svenssons roll.

Ivo- två säsonger åt skogen för en av landets största talanger. Nästa år gäller det att befästa sin roll som blivande stjärna eller försvinna ut i dimman. Blir han Jonas Thern eller Tony Flygare?

Albornoz- fortsätter steget mot A-landslaget, Premier League? Får hans spela på sin bästa sida igen? Vad kan han lägga till sitt spel?

Helander- lär väl få en svacka men i det stora hela kommer han fortsätta sin väg uppåt.

Thern- ini mitten och utvecklas? Hoppas det. Det finns mycket där att jobba med för en tränare som gillar kreativ modern fotboll.

Rantie – ja, just det.. kanske läge att fixa till hans övergång nu? Hur ligger det till med hans transfer-status? Besked snarast, tack! Den dagen han är slipad och förfinad i sina avslut blir MFF ett lag för Europa på allvar.

– Bara några tankar inför nästa år, det finns som synes mycket att jobba på som kan lyfta MFF många steg från den mittengegga vi har rullat runt i allt för länge nu. Tänk tillbaka ett år – skulle Wilton komma tillbaka efter semestern, när skulle Durmaz gå? Kan Daniel Larsson bli motiverad igen? Ivo frisk? Ranegie, skulle hans målsnitt hålla i sig? Daniel, tränare och spelare? Då var det inget organisationsgräl som var problemet då hade vi ett antal osäkra pjäser i truppen istället. De frågetecknen rätades ut sen. – Av lagledningen. Vi fick ett lag i guldstriden, som med några bättre resultat i två himmamatcher (MAIF och ÖSK), hade dansat gulddans. Inte så illa, ändå.

Förhoppningar finns av anledning och med ett stort gräl bakom sig som har rensat luften kommer nog MFF ut starkare ur detta än våra motståndarfans och några journalister önskar. Synd för dom. Deras sorg ska bli vår glädje. En kris som man gick igenom visar också vilka som är ens verkliga vänner. Det är också bra för framtiden. Ingen behöver lägga tid på obetydliga relationer framöver. Bara satsa på det som håller. Vilket klubben också gjorde till slut. Tack för det!